70-talisterna gör omvänd klassresa
Kategori: Allmänt
KOMMENTAR 40-talistgenerationen är känd för sin utbredda klassresa. Även sonen till en städerska kunde få ett medelklassyrke, köpa radhus och bil och till och med en videobandspelare…
Men kände han sig hemma i det nya fina medelklasslivet? Hur skulle man bete sig och vilken politisk hållning hade man nu egentligen? Den nya klasstillhörigheten blev en obekväm tvångströja och man längtade tillbaka till någon slags gemenskap. Men var fanns en sådan?
70-talisterna var den första generationen som tenderar till en motsatt klassresa. Dottern till medelklassmannen fick inte fick plats i den klassen när hon växte upp. När skolan var avklarad gick hon tillsammans med sina generationskamrater ut i massiv arbetslöshet på 90-talet och blev beroende av bidrag för sitt uppehälle. Tillhörigheten i medelklassen var en chimär. Hon utbildade sig till ett medelklassyrke bara för att upptäcka att hon ändå inte släpptes in. För att få arbete i den branschen krävdes mer gedigen förankring i medelklassen i form av kontakter och självkänsla…
Snart befann hon sig i ett arbetarklassyrke och hennes yngre högskoleutbildade överordnade kushade henne dagligen. Hennes slutsats: hon hade valt fel utbildning! Hon utbildade sig ytterligare tre gånger men till slut kom hon underfund med: det var inte fel utbildningar. Hon var fel. Arbetarklass handlar inte om att göra fel, utan om att vara fel.
