artstruck

Kriget mot Afganistan är ett anfallskrig

Kategori: Allmänt

Soldater i gult och blått invaderar den Afganska landsbyggden.

DEBATT
-Sverige är inte längre neutralt, sade Göran Persson, dåvarande stadsminister 28/11 2000 i tidningen Financial Times. Många förbluffades över uttalandet, speciellt inom Socialdemokratin då frågan inte skulle debatteras i riksdagen förrän två veckor senare.


Många svenskar lever kvar i föreställningen att landet vi lever i är och bör vara neutralt men i själva verket deltar vi nu i ett religiöst krig mot Afganistan, under Natos flagg. 

   Jag själv hade en vag förestälning om att vi inte varit i krig sedan 1800-talet. När jag började utforska saken framgick det att Sverige varit inblandat i krig i stort sett hela tiden sedan dess.  

Men ändå är det som sker nu mot Afganistan något nytt. Kriget är ett anfallskrig. Tidigare har Sveriges del i större utsträckning varit fredsbevarande styrkor. Länderna sägs ha bett om hjälp. Det som sker nu bryter mot folkrätten. USA anföll Afganistan och Sverige deltar nu i det kriget.

Anna Ek, ordförande i Svenska freds och skiljedomsföreningen anser att "det är oacceptabelt att ha ihjäl civila, vilket sker i Afganistan", när jag ringer upp henne.
-Att den militära insatsen blir tyngre och alltmer omfattande istället för att satsa mer pengar på civila insatser som mat,och vård, är oroväckande, säger hon.

Enligt säkerhetspolitik.se, som tillhör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap*, deltar Sverige idag även i militära internationella insatser i Afrika, Asien och Eu. 
   Siten skriver att Sverige genom sitt Eu-medlemskap samarbetar i unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik: "Sedan Sverige gick med i Eu 1995 är Eu:s säkerhetspolitiska utveckling även styrande för Sverige och förutsättningar för den svenska säkerhetspolitiken har förändrats det senaste årtiondet“.
   Detta uttalande låter i mina öron lite diffust men jag gissar att det innebär att det som förändrade läget var attentatet den 11:e september 2001 eftersom hoten sägs vara “gränsöverskridande“.
“Hittills har personer enbart tagits ut på frivillig grund i internationella satsningar”, skriver de vidare vilket underförstått kan syfta på att det inte kommer att förbli så i framtiden.
  
“Dagens försvarsmakt kan agera snabbt, samordnat och flexibelt vid insatser både inom och utom Sverige”, står det vidare på den mycket officiella och strikta siten.
   Ett nytt inslag är de snabbinsatsförband som kallas “battle groups”. Inom tio dagar ska dessa kunna sättas in “var som helst” inom en radie på 1000 mil från Bryssel, exempelvis i väpnade strider och terroristbekämpning. Sedan 1956 har Sverige deltagit i 60 länder (Afganistan Cypern, Mellanöstern, Liberia m.fl.) med 100 000 svenska soldater och under 2008 år utbildadades 7000 ungdomar, varav hälften var flickor. 

Att amerikanska och brittiska krigsplan ska få övningsflyga på svensk mark är även det en nyhet för mig. Bara under förra året fattade regeringen elva beslut om att låta utländsk militär komma till Sverige.
- Vi lär oss en del militära konster genom att öva tillsammans med andra, vi blev kanske lite hemmablinda under de här åren med neutralitetspolitiken och trodde att det bara fanns ett sätt att göra saker på, säger Robert Dalsjö, specialist på militärpolitiska frågor vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).


*Säkerhetspolitik.se produceras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som ansvarar för innehållet på webbplatsen. MSB samarbetar med Försvarsmakten, Pliktverket och organisationen Folk och Försvar.


Artikeln var en del i utställningen "Sweden in War, what happened to the swedish policy of neutrality?" av Helena Bengtsson i Liljeholmsgallerian under 2010/ 03. Bilden som illustrerar artikeln är en tredimensionell målning som föreställer svenska soldater som invaderar den Afganska landsbygden.

 

Pierre Schori skriver om kriget i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/a/zo0Bv

Tv:s rapportering når nya bottennivåer

Kategori: Allmänt



KOMMENTAR Att USA ska provflyga sina krigsplan i Sverige skapar ingen undran hos Svt:s journalist (9 Mars 2010) utan godtas och vidarbefodras direkt till tittarna som under den värsta diktaturregimen. Det ska till och med fällas bomber på prov...
   Jag har börjat titta alltmer på Öppna kanalen istället. Afrikanska musikvideor eller diskussionsprogram på romany känns mer sympatiska och meningsskapande än programmen på Svt eller Tv4 trots att jag inte ens förstår de språken.
   Samma dag som jag informeras om ovanstående krigsmanifestation har man på de etablerade kanalerna tid och resurser att prata om vädret och helgens Idolvinnare, sport och norska fjällstugor men inte de saker som rör och kommer påverka alla människor i Sverige för all framtid: Sverige har blivit en krigsförande nation vid sidan av USA.

Målningen "Svenska flaggan transformeras till ett attackplan" var en del av Helena Bengtssons utställning "Sweden in war" i Liljeholmsgallerian 2010.

Sverige i krig

Kategori: Allmänt


KOMMENTAR
Två officerare har dött i Afganistan. Ja, soldater dör i krig. Men sen när är Sverige en krigsförande nation? Har svenska folket godkänt detta?
   Jag orkar inte se på tv längre, har inte bearbetat att nu Sverige tar del i kriget “mot terrorismen”. Hela begreppet är djupt rasistiskt. Rasism mot muslimer har blivit helt legitim efter 11:e september-attacken. Om det är något land Sverige ta ställning mot är det väl det våldsamt krigiska USA?
   Democracy now på Öppna kanalen rapporterar dagligen om situationen i Afganistan och Irak. Och den amerikanska opinionen mot kriget växer...

Blaming the victim

Kategori: Allmänt

                            *
 
Vad är värst - att bomba några länder eller att bomba sig själv på Drottninggatan?
 
Ingen skadades, förutom självmordsbombaren Taimour Abdulwahab själv, på Drottninggatan den där julen för några år sedan... Hur många är Sverige medskyldiga till att ha dödat i vårt "krig mot terrorismen" i t.ex. Afganistan? Varför anses inte detta som viktig information i svensk media?
 
Det jag vill ta upp är bristen på proportioner,,, man kan inte jämföra systematiskt förtryck och krig där väst är i historiskt, ekonomiskt och politiskt överläge med en individ som är tillhör en marginaliserad grupp, är psykiskt sjuk,,, den sistnämda målas upp som farlig. Sveriges krig är däremot helt normalt. Det är ett gott krig. För vi är de goda. Drottninggatanattentatet gav utslag 10 på mediabarometern. Sveriges nya märkliga krigsföring ( vi är ju kända för vår ”neutralitet”,,,) har ännu inte ens givit utslag på barometern. Jag väntar på att det ska ske,,, men tror det ej kommer göra det tyvärr,,, i ett land utan fri journalistik.

Det är även tankvärt att attentatsmannens muslimska bakgrund och politiska världsbild ansågs vara motivet till händelsen, fast det var känt att Abdulwahab var psykiskt labil. -Annat är det om våldet kommer uppifrån. När attentatsmannen är känd nynazist eller militant islamofob som till exempel Breivik, så tonas det politiska motivet ned och psykisk instabilitet målas upp. Efter två utredningar förklarades Breivik kärnfrisk men det har allmänheten svårt att svälja. Hur ofta har vi inte hört att svenska nazistiska bråkstakar egentligen är ganska oskyldiga pojkar som agerar ut för att de saknat en fadersgestalt?

När jag hör och läser argumenten i media om det som skedde, väcks inom mig: det är inte åsikter, det är fabricerade fraser som lärs in unisont från stat och media. Vad är det som sker med vårt land? Med vår omvärld? Jag gråter när rasismen mot muslimer nu är allmänt accepterad. Ingen verkar märka något. Inte mina antirasistiska vänner. Inte "de intellektuella". Så gick det alltså till när rasismen återigen trädde in i vårt medvetande.

*Bilden visar ett konstprojekt av Ida Dzanowic: en tablett som enligt bruksanvisningen tar bort alla symptom på den nya farsoten. http://efrit.wordpress.com/2009/11/26/vem-kan-bota-mardrommar/

”The Post 9/11 World”

Kategori: Allmänt

                                               

Väst har aldrig tagit ansvar för vårt koloniala arv. Jag skäms för att erkänna det, men från svensk grund- och gymnasieskola hade jag fått uppfattningen att kolonialism och de kristna korstågen främst var barmhärtighetsgärningar –att civilisera och upplysa ”de andra”. Men den civilisation som vi varit så stolta över är kanske i själva verket byggd på våld och lemlästning.

Den muslimska kulturen var en gång världsledande och nyskapade inom många områden som konst och filosofi, kalligrafi, kirurgi. Man var oändligt mycket mer avancerad än det dåvarande kristna Europa.

Korstågen iscensattes som ett politiskt och ekonomiskt, snarare än religiöst projekt för att ta tillbaka västs världsherravälde. Genom "upplysningen"  skapades normalitetsbegreppet –vit, medelklass, heterosexuell, man -och väst lade automatiskt resten av världen för sina fötter. Efter Europas koloniala expansion efter första världskriget hade den muslimska världen styckats upp och infogats i de europeiska länderas respektive maktsfärer.

Muslimer vördar Jesus, kristna förkastar Muhammed

När Andalusien hade muslimskt styre på 1000-talet kunde kristna och judar leva kvar med religionsfrihet och var skyddade folk, eftersom de enligt härskarna härstammade från samma urfader som muslimerna, Abraham. De är alla ”bokens folk” och omnämns i koranen:

 

De, som tro, och de, som äro judar, sabierna och de kristna, så vitt de tro på Gud och den yttersta dagen och handla rättskaffens, över dem skall förvisso ingen fruktan råda, och de behöva ej varda bedrövade. Koranen 5:73.

Muslimer ser Jesus som en profet, som föregick Muhammed. Muslimer ser även Jesus mor Maria som en profet, eftersom även hon fick budskap från gud.

Efter de kristna korstågen förbjöds Islam på många platser och en aversion mot muslimer finns kvar, både i det nutida Andalusien samt i Sverige och resten av väst.

Forskare världen över överens –islamofobin alltmer alarmerande

Enligt John Esposito, professor på Georgetown University och internationellt erkänd expert på islam, lever vi nu i en ”Post 9/11 World”. Enligt honom började den nya hätska attityden mot Islam tio år före attacken mot World Trade Center i New York.

Esposito som har italienskt påbrå anser att innan dess var det italienarna som fick bära rollen som ”de andra” i amerikansk kultur. Men något hände och plötsligt blev ”de andra” –muslimer. Det blev plötsligt acceptabelt att hysa negativa omdömen om muslimer och Islam på ett sätt som inte längre ansågs politiskt korrekt gentemot judar, afrikaner eller andra grupper. Ett islamofobiskt nätverk blev tongivande i mainstreamkulturen –bloggare, dokumentärfilmare, bästsäljande författare spred sin hatfyllda propaganda och en finansiell bas återfanns inom den kristna högern. När jag frågar honom om han anser det finnas en parallellitet mellan antisemitism då och islamofobi nu, blir hans svar: ”Nutidens rasism gentemot muslimer är värre.”

Sarah Joseph, redaktör för det Londonbaserade muslimska livsstilsmagasinet Emel, anser även hon att muslimer nu övertagit judarnas roll som syndabock i västmedia. Hon anser att det är brott mot mänskliga rättigheter när muslimska kvinnors slöjbärande inskränks samt att massmedia var dag bedriver hatbrott i deras vinklingar av muslimer. Hon förespråkar en nolltolerans gentemot denna nya typ av rasism var helst den förekommer.

Mattias Gardell, religionshistoriker, påminner om att serietecknaren Lars Vilks motiv i sitt verk med Muhammed som ”rondellhund”, kommunicerar med en nidbild av muslimer som hundar, vilken funnits i väst sedan medeltiden. Lars Vilks är kanske inte den oskyldiga konstnär som han framställs som i mainstreammedia. Hans amerikanska och europeiska meningsfränder är de främsta företrädarna inom modern islamofobi och massmördaren Breivik är en av hans beundrare.

"Kriget mot terrorismen" -ett nytt korståg

Enligt Torkel Lindquist, forskare på Uppsala universitet så bär vår nutid, på allvarliga varningstecken. Han anser att tiden vi lever i liknar en förkrigstid och varnar för ett tredje världskrig.

Jag ser också tecken –i den förra förkrigstiden var det judar som fick utstå förringande serieteckningar i dagstidningar samt särbehandlades angående klädsel, på samma sätt som muslimer idag. Och kanske har det tredje världskriget redan har börjat men vi har inte märkt det eftersom det inte förs på europeisk mark. Kristendomen kan egentligen sägas ha fört ett teologiskt och politiskt krig mot Islam sedan Islams första decennium. Men sedan 1980-talet har kriget trappats upp och chockerande nog deltar nu Sverige i religiösa krig mot muslimska länder vid sidan av USA.

Kvinnoförtryck?

Islamofobin återfinns idag även där man skulle kunna vänta sig mer nyanserad syn -inom kristendomen samt inom vänstern. Ett slagträ som används mycket i vänstern är att islam är förtryckande gentemot kvinnor. Men i själva verket anser många kännare att Koranen, vid en jämförelse är mer jämställd än Bibeln. Det finns fler kvinnor omnämnda i Koranen och angående relationen mellan kvinnor och män så anger Koranen att de, till skillnad från i Bibeln, ska vara jämställda kollegor och ”sanna vänner”.

”Syndafallet” existerar heller inte i Koranens historiebeskrivning. I den muslimska berättelsen om människans ursprung var det inte som i den bibliska, kvinnan som lockade mannen i fördärvet. Mannen och kvinnan begår där synden tillsammans så därför är kvinnan inte heller upphovet till "det onda" vilket hon är i kristen tradition.

Den första muslimen sägs vara Muhammeds första hustru, Khadidja, en välbeställd affärskvinna som var femton år äldre än honom. Aisha, som Muhammed gifte sig med efter att Khadidja avlidit är källan till många ”hadither” –centrala berättelser inom Islam som är normgivande för muslimsk liv och är rådgivande inom islamisk juridik.

Muhammeds dotter Fatima, är en annan central kvinnlig person.

Det muslimska månggiftet är en annan debatterad fråga, men det som inte är lika känt är att det ofta förordas och i praktiken tillämpas som ett sätt att ta hand om ogifta som annars hamnar utan ekonomisk grundtrygghet.

Islam bli generellt misstolkad i väst på grund av en historisk skepticism med politisk grund.

Missinformation

Det svårt att studera Islam eftersom jag har mina västerländska glasögon på mig och de är belamrade med kolonialism och den rasism som är en del av bygget av den västerländska "civilisationen".

När jag läser om Ayatollah Khomeini ser jag framför mig västmedias nidbild där han närmast är djävulen personifierad. När jag försöker lära mig om de muslimska sharialagarna, väller minnesfragment av årtiondens rapportering fram. Visst kan man kritisera både Khomeini och sharia, likväl som andra företeelser men man bör göra det på ett nyanserat sätt med kunskap om bakgrunden.

Islamofobi helt legitim

Kategori: Allmänt


KOMMENTAR
 Jag har alltid tänkt att tiden just före 2:a världskriget måste vara fasansfull att uppleva: den ökande rasismen, att se hur den ena vännen efter den andra ansluter sig till nazismen. Att dagligen se kränkningarna som ingen ingriper mot. Många håller med mig om att nazisternas gärningar var hemska och frågar "Hur kunde det ske?" 
   Men vad är det egenligen som sker nu? Jag pratar med några vänner som varit i ett land med "araber". Ordet uttalas som om man pratar om gatuhundar och man beskriver om hur man sjasat iväg dem när de varit allt förpåflugna som försäljare.. Själv var jag också nyligen i semester i ett muslimskt land. Jag uppfattade innevånarna som betydligt mer lugna, kärleksfulla och andliga än vad svenskarna är. 
   För ett tag sedan var jag på vad en del skulle kalla det en "vänsterfest". Också där kom ämnet på tal. De "kvinnoföraktande muslimerna" omtalades med förakt, speciellt av männen.. Vad an denna plötsliga iver för feministiska frågor? Vad jag vill säga till er män är: städa på er egen bakgård först, annars så kallar jag ert engagemang för ren rasism. Det finns mycket att göra i Sverige fortfarande, jag uppmanar er att ansluta er till de få manliga feministerna. Starta upprop, börja städa hemma, kämpa mot lönediskriminering..
   Även på en kristna hemsidor vädras föraktet mot muslimer. Kristna som ju annars brukar vara kända för sin tolerans och människokärlek..
   Dagens islamofobi är det nya judehatet. Jag skäms för att leva i denna tid i detta tysta land. Vi måste börja tala och reagera mot den nya rasismen mot araber som verkar ha blivit helt legitim efter 11:e septemberattacken.

Rasist-rast

Kategori: Allmänt



KRÖNIKA
På kafferasten njuter vi av det goda starka kaffet. Lena, Olga, Kattis och jag sitter vid det runda bordet med en liten blombukett på. Samtalet rör sig mot ämnet politiker.
- De som tar beslut om integration bor ju själv i innerstan. De vet inte hur det är, säger Olga, en gullig kvinna i 50-årsåldern. Jobbar inom psykiatrin och är intresserad av personlig utveckling.
   De andra nickar men säger inget. Nihad är inte med på rasten, därav kanske modet att nu tala om "invandrare". Lenas blick är engagerad och söker min för att se om jag håller med. Det gör jag inte, och nickar ej heller. Säger ingenting eftersom jag straxt ska resa mig upp och säga adjö, det är sista gången jag träffar dessa damer på kurs i högsommaren.
   Men i huvudet börjar det spinna. Jag skulle ha sagt: -Jag vet "hur det är". Jag umgås med och tycker att "invandrare" är trevligare än svenskar. De är generellt mer allmänbildade och socialt kompetenta. 
   Svenskars historiekunskaper verkar begränsas till perioden andra världskriget och hur hemskt det var då. Jag anser att den perioden inte var ett undantag i historien. Nazismen hade en förhistoria med århundraden av rasism och även en efterhistoria som leder oss fram till idag då hundratals afrikanska båtflyktingar dör innan de når den Europeiska kontinenten. Varför flyr de? Inbördeskrig och extrem fattigdomen i Afrika är en direkt konsekvens av vår vita kolonialism där. Att de dör nu är inte roligare än alla nazismens dödsoffer på 30 och 40-talet.
  Men nånting jag verkligen ogillar är smygrasism. Den vidriga typen av mobbinganda som nu vädrar morgonluft: det börjar bli accepterat att hysa dessa åsikter. Så var det inte för 10 -15 år sedan. Historikern Helené Löw varnade då på Dn debatt för att medelklassen i Sverige kommer tendera till rasism när konjunkturen i Europa går nedåt. Så rätt hon skulle få. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag ana att rasism skulle bli legitimt till den grad att svenskar nu på kafferaster, på fester och i allt fler sammanhang börjar yttra sig rasistiskt.

Tredje världen versus "civilisationen"

Kategori: Allmänt

                               

När jag hör kvinnans röst i den arabiska sången kallar nånting på mig.

Orienten kallar. Islam har besegrat västerlandet en gång till, tänker jag. Väst har redan förlorat. Urreligionerna hade rätt, det hade de hela tiden och det var kanske vi försökte förgöra dem en gång. 

För paradoxalt nog är till de ursprungliga kulturerna vi vänder oss eftersom våra behov inte tillfredställs i det individualistiska väst. Vi söker oss tillbaka till oss själva i yogan, meditationen och går till de thailändska massörskorna när vi är utbrända. Vi letar oss fram till de sista ännu oexploaterade stränderna och förundras över de fattigas kärleksfullhet och glädje.

Vår dödsdyrkande kultur stod för allt “de andra” inte stod för. Vi var förlorare från och med den stund vi definierade oss som överlägsna.

*Den algeriska psykiatriken och författaren Franz Fanon myntade begreppet "Tredje världen" och blev språkrör för dess miljontals förtryckta människor. Hans ordval anspelade det på det "tredje ståndet", Tiers État, som var den klass som gjorde revolution i Frankrike 1789.
   Som psykiatriker visade han insiktsfullt hur förtryckande samhällssystem deformerar människor. Hans bok "Jordens fördömda" är åter högaktuell när  nu"kriget mot terrorismen" drar fram över världen. Jean Paul Sartre skrev förordet, som idag framstår som djupt rasistiskt. Sartre missförstod Fanons poäng och blev även han en överlägsen bedömmare.
   Bilden föreställer moskén i Cordoba, Spanien som de kristna invaderade och byggde om till en kristen katedral. Nu är det förbjudet att bära slöja eller tillbedja Allah på dess område, berättar den arabiske vakten då jag besöker platsen. Hans halvt ironiska blick avslöjar hans medvetenhet om komplexiteten i det han säger.

Läkemedelsföretag drogar ned oss

Kategori: Allmänt

                                     

DEBATT Läkemedelsföretagen exploaterar hela tiden nya grupper som i vilken bransch som helst i en marknadsekonomi. Missbruksvården är snart helt medikaliserad. Att ge narkomaner som söker hjälp nya lagliga droger är att cementera dem i nytt missbruk. Nu marknadsför branschen sig mot våra barn och ungdomar.

Missbruksvården som rimligen borde ha nykterhet som mål, invaderas ironiskt nog alltmer av lagliga droger. Det finns nu en "medicin" för heroinmissbruk, en annan för alkohol och kokain etc.

Läkarkåren vars roll var att hjälpa, introducerar de nya preparaten medan socialarbetarna och alkoholterapeuterna ser på. Och den extremt belastade gruppen narkomaner, leds alltså tillbaka i missbruk -nu av lagliga preparat, när de söker hjälp.

Att missbrukare som hela livet haft en kemisk lösning på alla sina problem även vill ha en drog när de ska sluta knarka, är inte konstigt. Det är helt naturligt, men därav inte rätt. Det är här de proffessionella i vården ska visa på ett alternativ, något nytt. Heroinmissbrukare måste sannolikt höra till de allra mest utsatta grupperna i samhället. De är mentalt och fysiskt förslavade av en drog som förstör deras relationer och ofta har gjort dem hemlösa. Vem i samhället bryr sig om hur en hemlös heroinist egentligen upplever sin behandling? Vi som arbetar i missbruksvården har ett ansvar att skydda missbrukarna som annars blir extremt lättledda konsumenter, mot läkemedelsföretagen

                                         Allergi mot sinnesförändrande medel

Kärnan i kunskapen om missbruk är upptäckten på 1930-talet som gjort det möjligt för miljontals individer att tillfriskna -en del individer har en fysisk "allergi" mot alla sinnesförändrande medel. För dessa känsliga individer startar en kemisk reaktion när de intar ett preparat som gör att de vill ha mer av varan. Denna kunskap gör "hjälparna" runt narkomanen allt för att glömma i dagens missbruksvård.
   Jag har själv arbetat med hemlösa heroinister och sett hur dessa går ned sig alltmer efter att ordinerats Metadon mm. som substitut för sin drog. Dessa, som redan när de söker hjälp står vid avgrundens rand riskerar naturligtvis att dö av denna "behandling". Heroinmissbrukares risk för dödlighet är redan 20 gånger större än för befolkningen.1 Sedan 2005 har antalet narkotikadödsfall ökat från något över 300 till närmare 700 per år, 2015. Mer än två tredjedelar av denna ökning kan tillskrivas läkemedlen buprenorfin, fentanyl och metadon. 2
   På självhjälpsmöten hos Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner talar de medicinerade missbrukarna med släpig röst och har svårt att tillfriskna i tolvstegsprogrammet, då detta kräver att man är klar i hjärnan. När den Metadonmedicinerade efter år av kamp för att må bra i det nya "nyktra" livet inte upplever någon förbättring, tar en del livet av sig. Andra dör av överdoser eftersom Substitutionsdrogerna är svåra att dosera.
Och de, som inte riktigt har viljan till en annat liv, fortsätter den kriminella banan och säljer Metadonet på gatan och återgår till de olagliga drogerna. Ofta dör också de eftersom det är svårt att veta hur stor dos de nu tål och de riskerar att överdosera.


                                                 Oansvarig subutexsatsning

Substitutionsbehandling (att ersätta heroin med ett substitut som Metadon etc.) var länge omdiskuterat i Sverige men är sedan några år tillbaka den huvudsakliga behandlingsformen för heroinister. För närvarande är det den enda behandling som Socialstyrelsen rekommenderar för heroinister.

Det finns en grupp som behandlingen fungerar på, och för dessa tycker jag den ska användas. Men det gäller att skilja ut denna grupp och det var man tidigare duktig på i Sverige.

I början av den svenska substitutionsbehandlingen ställdes höga krav på missbrukaren.3 Dokumenterat heroinmissbruk under fyra år samt flera misslyckade drogfria behandlingar krävdes. Men sedan hände något. Under 2007 ökade förskrivningen av Subutex med 70 procent, enligt Gunnar Ågren, tidigare direktör för Folkhälsoinstitutet. Han kallar Subutex och Metadon för "mycket farliga droger" och varnar för de höga dödstalen dessa droger är förknippade med.4


                       Allmänhetens inställning till medicinerna manipuleras


Eftersom man inte får göra reklam för medicinska preparat så marknadsför branschen sjukdomar istället. Har du sett hur massmedia villigt sköter läkemedelsföretagens marknadsföring genom att plocka upp ämnena när de rapporterar stort om hur depressioner allt mer drabbar oss? Eller hur ungdomar och barns psykiska hälsa försämras? Du kanske rent av själv har börjat fundera på om du inte känner dig lite deprimerad?

Det är läkemedelföretagens markandsstrateger som planterar dessa ämnen hos allmänheten. Den kända svenska boken Kidnappad hjärna (som används som studielitteratur på svenska universitet), är en del av denna slags marknadsföring. Speciellt två preparat som var relativt nya när boken gavs ut 2004, omnämns gång på gång på ett onaturligt sätt som känns väldigt mycket som produktplacering.

Författaren Miki Agerberg berättar i förordet att han inte hade mycket erfarenhet av ämnet när han ombads att skriva boken. Varför välja en oerfaren person till denna uppgift? Kan det vara för att de som har arbetat med frågan, vet att det är oetiskt och kontraproduktivt att ge beroendepersoner kemiska preparat. (Författaren har tidigare skrivit en bok om depression som även den förespråkar läkemedelsbehandling.)


                                            Medicinerar barn trots förbud

Tung marknadsföring riktas även mot läkare och vårdintagningar och nu introduceras läkemedelsmissbruket på allvar hos våra barn och tonåringar. Att ge sköra barn, en del av dem med genetisk disponering för beroende, kan leda dem in i narkomani. Hur ska man lära sig de viktiga livskunskaper som ingår i uppväxten, om man ständigt är påverkad av kemiska preparat?

I fallet Concerta som enligt Fass kan ges till barn från 6 års ålder för "Adhd" , är den verksamma substansen ett amfetaminliknande ämne.

Jag har själv träffat amfetaminister som uppger att deras missbruk grundlades med denna typ av behandling när de var tonåringar.

Vad gäller antidepressiva medel rekommenderar Läkemedelsverket på sin hemsida Ssri-preparat för barn och ungdomar med medelsvår depression och svår depression. Detta trots att man i samma text uppger att antidepressiva läkemedel inte är godkända för behandling av depression hos barn och ungdomar i Europa. Biverkningar som känslomässig labilitet, självskador och självmordstankar/ självmordsförsök samt utsättningsreaktioner, anges. Ändå har förskrivningen av dessa preparat till ungdomar ökat det sista årtiondet, enligt Apotekets försäljningssiffror. Läkare i Sverige har nämligen fri "förskrivingsrätt".

Sten Thelander, professor i psykiatri vid Statens beredning för medicinsk utvärdering, anser det problematiskt att forskningen om antidepressiva medel till ungdomar till stor del styrs av läkemedelsföretagen själva. Han uppger att flera av läkemedelsföretagen "mörkar" negativa forskningsresultat eller resultat som inte påvisat positiv effekt för läkemedlet. Till Dn säger han: -Personligen känner jag en oro för medicinering av ungdomar. Hjärnan håller fortfarande på att omställas under puberteten och om man då påverkar signalbanorna med läkemedel så vet man faktiskt väldigt lite om hur det går på lång sikt.

Jag anser att det är förvånansvärt att många som går på de fabricerade argumenten från den nya typen av langare i fina kostymer och läkarrockar och anser att våra barn nuförtiden behöver droger för att må bra.

Artikeln publiserades på newsmill.se 23 december 2010. http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/22/l-kemedelsbranschen-vill-droga-ned-oss

1. https://www.researchgate.net/publication/311896386_Mortality_related_to_methadone_maintenance_treatment_inStockholm_Sweden_during_2006-2013 2. http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/view/1360 3. Ledberg, A. (2016) Mortality related to methadone maintenance treatment in Stockholm, Sweden, during 2006–2013. Journal of Substance Abuse Treatment, 74, 35-41. 4. http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/view/1359/1157