artstruck

 

                                                          Reformer

 

I Tyskland var 30 procent arbetslösa efter 1:a världskriget. Hitlers nazistparti skapade reformer där många fick det gradvis bättre. Man premierade även lojal arbetar- och medelklass med resor, ofta till andra fasciststater som Italien och Spanien.

 

 

En del beskrev nazismen som ett slags rus: en vision av ett nytt idealsamhälle målades upp och många ville vara med i den nya "folkgemenskapen". Efter att ha upplevt nöd och fattigdom fick delar av befolkningen nu det lite bättre.

 

 

Förbud mot och krossandet av arbetarrörelsen. I nästa steg började mindre koncentrationsläger skapas  för motståndsmän.

 

 

De unga entusiasmerades medan den äldre socialdemokratiska arbetarklassen var mer skeptiska mot samhällsutvecklingen.

 

En hotbild av kommunism målades upp, då denna var den konkurrerande politiska ideologin till nazismen. På så vis fick man med sig medelklassen, vilken man skrämde med att måla upp hur kommunisterna i Sovjetunionen där tagit över medelklassens rikedomar.

 

Motståndare bearbetades av Gestapo. Socialdemokratin visade sig lojal med makten och började hänvisa till faktumet att Hitler vunnit i demokratiska val. Socialdemokratiska ledningen slog ned på kritiska röster inom partiet. - Men i nästa steg förbjöds Socialdemokratiska partiet (1933). Fackföreningarna förbjöds och övergick i Arbetsfronten (Deutsche Arbeitsfront), under statens ledning.

 

Koncentrationslägren som Dachau skapades med tortyr och dödande av målgrupperna kommunister, socialdemokrater och senare judar och motståndsmän. Borgerligheten visade stöd för att denna "utrensning" behövdes, dessa grupper sades ju redan vara fiender till överklassen. En angivarkultur skapades med kampanjer mot kritiker. Statsanställda som inte var lojala mot regimen avskedades. Rädslan spred sig och politiska fritänkare tystnade för att rädda sig själva och sin familj. Motstånd betydde nu död.

 

 

Kyrkorna, speciellt de protestantiska lierade sig med makten för att överleva men även katolska Vatikanen kom att visa sig lojal mot nazismen. Nationalsocialismen blev ett religionssurrogat med dess estetik och högtidliga ritualer, "man måste tro". Hitler iklädde sig rollen som nationens frälsare som skulle befria folket och föra in det i ljuset. Nazismen blev en kult och rationellt tänkande avtog. Då Tyskland var härjat efter 1:a världskriget fanns en känsla av att vara omgiven av fiender. De flesta tyska män hade deltagit i 1:a världskriget och var traumatiserade. Deras söner tenderade nu att känna en vilja att återupprätta Tysklands ära och ta del i Hitlerjugend.

 

 

Sedan följde en utveckling som vi idag har facit på. Och med detta historiska facit - hur ser då Sveriges situation idag ut? Hur kommer den svenska högerextrema rörelsen stegvist försöka mobilisera sig mot makten? Vi såg hur Jimmy Åkesson, Sd, nyligen uppmanade folk att ange personer som gömmer papperslösa flyktingar. Han anser det ska bli en plikt att anmäla samt straffbart att gömma flyktingar.(2)

 

På 1930-talet närmade sig tyska borgerligheten nazismen och de tyska högersossarna relativiserade hotet från Hitler.

   Idag har sossarna närmat sig Sverigedemokraternas rasistiska retorik. De omger sig visuellt gärna med vajande Sverigeflaggor som bakgrund och det verkar vara ett krav att ha en Sverigeflagga på kavajslaget.

 

I 1930-talets Tyskland blev kontexten och allmänheten alltmer rasistiskt och konsensus skapades om att samhällsproblemen egentligen var judarnas fel. I vår samtid inriktas hatet istället mot ”invandrare” och speciellt muslimer. Den utsatta gruppen tas steg för steg ifrån sina mänskliga rättigheter. Dess religiösa klädsel förbjuds, många europeiska länder har idag olika slags slöjförbud.(3) Deras bankkonton kan beslagtas. Deras rätt att organisera sig förbjuds.(4) Gruppen kritiseras från alla upptänkliga vinklar: affärsetik, kvinnosyn, renlighet, djurhållning etcetera.

 

Även andra svaga grupper tas ifrån sina rättigheter. Försäkringskassans förfarande att neka sjuka människors ersättning och rätt till assistans har kritiserats men fortsätter likafullt. Det är de fattiga och de utan nätverk i den gruppen som drabbas hårdast, vi vet att en del i denna grupp har tagit sitt liv eftersom de inte sett någon utväg.

 

Och att fasen vi nu är inne i är endast ett förstadium betyder inte att den inte är smärtsam. Det är i förstadiet vi förlorar vår tillit till vänner, de som förut kallade sig antirasister. Även illusionen av att trots allt leva i något slags basalt tryggt samhälle måste överges.

 

Eller är läget ännu sämre?: Har Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys(5) rätt när han anser oss befinna oss mitt i ett tredje världskrig? Det nuvarande kriget mellan väst och IS ser inte ut som vår bild av krig men händelseutvecklingen eskalerar likafullt i och med Trumps och andra stormakters agerande. Var det så här det startade?