artstruck

Sverige i krig

Kategori: Allmänt


KOMMENTAR
Två officerare har dött i Afganistan. Ja, soldater dör i krig. Men sen när är Sverige en krigsförande nation? Har svenska folket godkänt detta?
   Jag orkar inte se på tv längre, har inte bearbetat att nu Sverige tar del i kriget “mot terrorismen”. Hela begreppet är djupt rasistiskt. Rasism mot muslimer har blivit helt legitim efter "11:e september". Om det är något land Sverige ta ställning mot är det väl det våldsamt krigiska Usa?
   Democracy now på Öppna kanalen rapporterar dagligen om situationen i Afganistan och Irak. Och den amerikanska opinionen mot kriget växer...

Tv:s rapportering når nya bottennivåer

Kategori: Allmänt



KOMMENTAR Att Usa ska provflyga sina krigsplan i Sverige skapar ingen undran hos Svt:s journalist (9 Mars 2010) utan godtas och vidarbefodras direkt till tittarna som under den värsta diktaturregimen. Det ska till och med fällas bomber på prov...
   Jag har börjat titta alltmer på Öppna kanalen istället. Afrikanska musikvideor eller diskussionsprogram på romany känns mer sympatiska och meningsskapande än programmen på Svt eller Tv4.
   Samma dag som jag informeras om ovanstående krigsmanifestation har man på de etablerade kanalerna tid och resurser att prata om vädret och helgens idolvinnare, sport och norska fjällstugor men inte de saker som rör och kommer påverka alla människor i Sverige för all framtid: Sverige har blivit en krigsförande nation vid sidan av Usa.

Målningen "Svenska flaggan transformeras till ett attackplan" var en del av Helena Bengtssons utställning "Sweden in war" i Liljeholmsgallerian 2010.

Islamofobi helt legitim

Kategori: Allmänt


KOMMENTAR
 Jag har alltid tänkt att tiden just före 2:a världskriget måste vara fasansfull att uppleva: den ökande rasismen, att se hur den ena vännen efter den andra ansluter sig till nazismen. Att dagligen se kränkningarna som ingen ingriper mot. Många håller med mig om att nazisternas gärningar var hemska och frågar "Hur kunde det ske?" 
   Men vad är det egenligen som sker nu? Jag pratar med några vänner som varit i ett land med "araber". Ordet uttalas som om man pratar om gatuhundar och man beskriver om hur man sjasat iväg dem när de varit allt förpåflugna som försäljare.. Själv var jag också nyligen i semester i ett muslimskt land. Jag uppfattade innevånarna som betydligt mer lugna, kärleksfulla och andliga än vad svenskarna är. 
   För ett tag sedan var jag på vad en del skulle kalla det en "vänsterfest". Också där kom ämnet på tal. De "kvinnoföraktande muslimerna" omtalades med förakt, speciellt av männen.. Vad an denna plötsliga iver för feministiska frågor? Vad jag vill säga till er män är: städa på er egen bakgård först, annars så kallar jag ert engagemang för ren rasism. Det finns mycket att göra i Sverige fortfarande, jag uppmanar er att ansluta er till de få manliga feministerna. Starta upprop, börja städa hemma, kämpa mot lönediskriminering..
   Även på en kristna hemsidor vädras föraktet mot muslimer. Kristna som ju annars brukar vara kända för sin tolerans och människokärlek..
   Dagens islamofobi är det nya judehatet. Jag skäms för att leva i denna tid i detta tysta land. Vi måste börja tala och reagera mot den nya rasismen mot araber som verkar ha blivit helt legitim efter 11:e septemberattacken.

Kriget mot Afganistan är ett anfallskrig

Kategori: Allmänt

Soldater i gult och blått invaderar den Afganska landsbyggden.

DEBATT
-Sverige är inte längre neutralt, sade Göran Persson, dåvarande stadsminister 28/11 2000 i tidningen Financial Times. Många förbluffades över uttalandet, speciellt inom Socialdemokratin då frågan inte skulle debatteras på nytt i riksdagen förrens två veckor senare.


Många i Sverige lever ännu kvar i föreställningen att landet vi lever i är och bör vara neutralt men i själva verket deltar vi nu i ett religiöst krig mot Afganistan, under Natos flagg. 

   Jag själv hade en vag förestälning om att vi inte varit i krig sedan under 1800-talet. När jag började forska i saken framgick det att Sverige varit inblandat i krig i stort sett hela tiden sedan de mer kända krigen som våra gamla kungar utkämpade. 

Men ändå är det som sker nu mot Afganistan något nytt. Kriget är ett anfallskrig. Tidigare har Sveriges del i större utsträckning varit fredsbevarande styrkor. Länderna sägs ha bett om hjälp. Det som sker nu bryter mot folkrätten. Usa anföll Afganistan och Sverige deltar nu i det kriget.

Anna Ek, ordförande i Svenska freds och skiljedomsföreningen anser att det är oacceptabelt att ha ihjäl civila, vilket sker i Afganistan, när jag ringer upp henne.
-Att den militära insatsen blir tyngre och alltmer omfattande istället för att satsa mer pengar på civila insatser som mat,och vård, är oroväckande, säger hon.

Enligt säkerhetspolitik.se, som tillhör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap*, deltar Sverige idag även i militära internationella insatser i Afrika, Asien och Eu. 
   Siten skriver att Sverige genom sitt Eu-medlemskap samarbetar i unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik: "Sedan Sverige gick med i Eu 1995 är Eu:s säkerhetspolitiska utveckling även styrande för Sverige och förutsättningar för den svenska säkerhetspolitiken har förändrats det senaste årtiondet“.
   Detta låter i mina öron lite diffust och jag gissar att de menar att det som förändrade läget var attentatet den 11:e september eftersom hoten sägs vara “gränsöverskridande“.
“Hittills har personer enbart tagits ut på frivillig grund i internationella satsningar”, skriver de vidare vilket underförstått säger att det inte kanske kommer förbli så i framtiden.
  
“Dagens försvarsmakt kan agera snabbt, samordnat och flexibelt vid insatser både inom och utom Sverige”, står det vidare på den mycket officiella och strikta siten.
   Ett nytt inslag är de snabbinsatsförband som kallas “battle groups”. Inom tio dagar ska dessa kunna sättas in “var som helst” inom en radie på 1000 mil från Bryssel, exempelvis i väpnade strider och terroristbekämpning. Sedan 1956 har Sverige deltagit i 60 länder (Afganistan Cypern, Mellanöstern, Liberia m.fl.) med 100 000 svenska soldater och under 2008 år utbildadades 7000 ungdomar, varav hälften var flickor. 

Att amerikanska och brittiska krigsplan ska få övningsflyga på svenska mark är även det en nyhet för mig. Bara under förra året fattade regeringen elva beslut om att låta utländsk militär komma till Sverige.
- Vi lär oss en del militära konster genom att öva tillsammans med andra, vi blev kanske lite hemmablinda under de här åren med neutralitetspolitiken och trodde att det bara fanns ett sätt att göra saker på, säger Robert Dalsjö, specialist på militärpolitiska frågor vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).


*Säkerhetspolitik.se produceras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som ansvarar för innehållet på webbplatsen. MSB samarbetar med Försvarsmakten, Pliktverket och organisationen Folk och Försvar.


Artikeln var en del i utställningen "Sweden in War, what happened to the swedish policy of neutrality" av Helena Bengtsson i Liljeholmsgallerian under Aprill 2010. Bilden som illustrerar artikeln är en tredimensionell målning som föreställer svenska soldater som invaderar den Afganska landsbygden.

 

Rasist-rast

Kategori: Allmänt



KRÖNIKA
På kafferasten njuter vi av det goda starka kaffet. Lena, Olga, Kattis och jag sitter vid det runda bordet med en liten blombukett på. Samtalet rör sig mot ämnet politiker.
- De som tar beslut om integration bor ju själv i innerstan. De vet inte hur det är, säger Olga, en gullig kvinna i 50-årsåldern. Jobbar inom psykiatrin och är intresserad av personlig utveckling.
   De andra nickar men säger inget. Nihad är inte med på rasten, därav kanske modet att nu tala om "invandrare". Lenas blick är engagerad och söker min för att se om jag håller med. Det gör jag inte, och nickar ej heller. Säger ingenting eftersom jag straxt ska resa mig upp och säga adjö, det är sista gången jag träffar dessa damer på kurs i högsommaren.
   Men i huvudet börjar det spinna. Jag skulle ha sagt: -Jag vet "hur det är". Jag umgås med och tycker att "invandrare" är trevligare än svenskar. De är generellt mer allmänbildade och socialt kompetenta. 
   Svenskars historiekunskaper verkar begränsas till perioden andra världskriget och hur hemskt det var då. Jag anser att den perioden inte var ett undantag i historien. Nazismen hade en förhistoria med århundraden av rasism och även en efterhistoria som leder oss fram till idag då hundratals afrikanska båtflyktingar dör innan de når den Europeiska kontinenten. Varför flyr de? Inbördeskrig och extrem fattigdomen i Afrika är en direkt konsekvens av vår vita kolonialism där. Att de dör nu är inte roligare än alla nazismens dödsoffer på 30 och 40-talet.
  Men nånting jag verkligen ogillar är smygrasism. Den vidriga typen av mobbinganda som nu vädrar morgonluft: det börjar bli accepterat att hysa dessa åsikter. Så var det inte för 10 -15 år sedan. Historikern Helené Löw varnade då på Dn debatt för att medelklassen i Sverige kommer tendera till rasism när konjunkturen i Europa går nedåt. Så rätt hon skulle få. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag ana att rasism skulle bli legitimt till den grad att svenskar nu på kafferaster, på fester och i allt fler sammanhang börjar yttra sig rasistiskt.

Ökande rasism mot muslimer

Kategori: "De där där nere"

                               

NYHET Efter "11:e september-attacken" 2001 uppstod en attitydförändring gentemot muslimer i Sverige. Amerikanska och svenska rapporter visar nu på ökad islamofobi i Sverige och övriga Europa. Men rasismen har varit alarmerande under decennier.

Antisemitism och diskriminering av muslimer och romer ökar på många håll i Europa enligt en rapport från Usa:s utrikesdepartement 2010.

I rapporten uppmärksammas den ökade diskrimineringen av muslimer i Europa och hänvisar bland annat till det Schweiziska förbudet mot byggandet av minareter 2010.


                                       Slöjmotstånd indikator på islamofobi

I Sverige känner var femte svensk ett extremt stort motstånd mot alla typer av muslimsk slöja.
-En bra indikator för graden av islamofobi i Sverige, anser Orlando Mella, professor vid Uppsala universitet, som presenterade Mångfaldsbarometern 2010.

Hela 81,9 procent tycker det är helt oacceptabelt att bära den heltäckande burkan i skolan eller på jobbet. 2006 identifierades hatbrottsmotiv i närmare 3300 brottsanmälningar, varav 67 procent hade främlingsfientliga motiv, enligt Brottförebyggande rådet. Det innebar en ökning med 11 procent sedan året dessförinnan.
                                                
                                                  Hatbrott mot muslimer


Under 1990-talet ökade det rapporterade islamofoba våldet, hoten och diskrimineringen i Europa och Usa.

Sedan 2006 redovisas hatbrott med islamofobiska motiv (250 brott under 2006) i Sverige. Brå skriver att de många kategorierna gör det svårare att se helheten i utvecklingen.

Från 2007 till 2008 ökade antalet anmälda islamofobiska hatbrott  med 32 procent. De vanligaste brotten var ofredande och olaga hot.

Kriterierna för att ett brott ska kallas för hatbrott var också ytterst snäva. Gärningsmannen skulle tillhöra majoritetsgruppen och brottet ska riktas mot en minoritetsgrupp för att få definitionen "hatbrott". Det har förändrats sedan 2008, vilket enligt Eva Tiby, docent på Stockholms universitet, gör att en maktaspekt försvinner. I Apropå, Brå:s tidskrift anger hon att: 

– Tidigare var hatbrott något minoriteten utsattes för men nu kan alla vara offer. Samtidigt kan man också fråga sig hur man ska se på minoriteter, säger hon. Som exempel nämner hon en etnisk svensk som befinner sig i ett invandrartätt område, eller en heterosexuell på en gayklubb.


                            Polischef kritiserar polisen för att bortse från rasism

Eva Tiby har mött skepticism hos polisen när hon utbildat dem om hatbrott.

– Några tror att det handlar om att minoriteterna ska premieras, men så är det ju inte. De ska upp på samma nivå som alla andra, säger Eva Tiby.

Det är polisen som har ansvar för att beskriva brottet. Av de hatbrott som anmäls går knappt ett av tio till åtal. Att polisen i flertal fall inte identifierat ett brott som rasistiskt är ett problem. I de senaste "Malmömorden" hade polisen exempelvis inte identifierat det ytterst tydliga rasistiska motivet.

Före detta polischefen Eric Rönnegård kritiserar på siten newsmill.se detta och sätter det i samband med att hatbrotten började nedprioriteras inom polisen efter 11 september-attacken.

                                                      14 politiska mord under 90-talet

Även under 90-talet underlät polisen att ingripa mot användning av nazistiska symboler trots att det var olagligt.

Brå anger att mörkertalet för hatbrotten är stort. De utsatta gruppernas anmälningar begränsas av lågt förtroende för rättsamhället samt bristande språkkunskaper, enligt myndigheten.

En annan anledning skulle kunna vara att man avstår anmälan om man inte har fått uppehållstillstånd eller av andra orsaker inte känner sig trygg i det nya landet.
                                            
Den ökade rasismen mot muslimer är en fortsättning på ett alltmer rasistiskt Europa de senaste decennierna. 90-talet innebar en våg nedbrända flyktingförläggningar och mord på invandare. Minst 14 personer mördades av personer med kopplingar till extremhögern under årtiondet, enligt tidningen Expo. Grov misshandel förekom också frekvent med rubriceringen mordförsök.

De rasistiska "kampanjerna", som Expo kallar det, hade en tendens att äga rum periodvis. En sommar följd av intensiva kampanjer mot flyktingförläggningar följdes av en period av relativt lugn. Periodiciteten beror oftast på yttre faktorer, t.ex. att en ny organisation bildats, att ett visst parti har inlett en kampanj eller att en viss händelse uppmärksammades i massmedia.

Tidningen kritiserar Säkerhetspolisen för att under många år närmast mekaniskt ha förkunnat att nazister inte utgör ett hot mot demokratin och att man på Säpo sägs ha "god kontroll på de olika grupperna". "Bland offren för nazismen klingade sådana försäkringar ihåligt", skriver Expo.

1:a april redan i januari

Kategori: Af

                                                   


KOMMENTAR
Många var nog de tittare som trodde att Svt:s nyhetsinslag den 14:e januari var ett tidigt aprilskämt: Den svenska militären ska nu rekrytera soldater på Arbetsförmedlingen… 4000 soldater per år… ”Satsningen” sågs som något positivt och Svt:s journalist i frågasatte inte saken…
   I USA kan ju fångar få sitt straff omvandlat till krigstjänstgöring, det kanske är något även för Sverige att prova. Mord som merit?
   På de etablerade kanalerna blir nyhetsinslagen om vår omvärlden allt mer groteska dag för dag. Journalisternas viktigaste uppgift är att granska makten. När journalisterna inte gör sitt jobb blir Sverige ett allt märkligare land att leva i.

Tredje världen versus "civilisationen"

Kategori: Allmänt

                               

När jag hör kvinnans röst i den arabiska sången kallar nånting på mig.

Orienten kallar. Islam har besegrat västerlandet en gång till, tänker jag. Väst har redan förlorat. Urreligionerna hade rätt, det hade de hela tiden och det var kanske vi försökte förgöra dem en gång. 

För paradoxalt nog är till de ursprungliga kulturerna vi vänder oss eftersom våra behov inte tillfredställs i det individualistiska väst. Vi söker oss tillbaka till oss själva i yogan, meditationen och går till de thailändska massörskorna när vi är utbrända. Vi letar oss fram till de sista ännu oexploaterade stränderna och förundras över de fattigas kärleksfullhet och glädje.

Vår dödsdyrkande kultur stod för allt “de andra” inte stod för. Vi var förlorare från och med den stund vi definierade oss som överlägsna.

*Den algeriska psykiatriken och författaren Franz Fanon myntade begreppet "Tredje världen" och blev språkrör för dess miljontals förtryckta människor. Hans ordval anspelade det på det "tredje ståndet", Tiers État, som var den klass som gjorde revolution i Frankrike 1789.
   Som psykiatriker visade han insiktsfullt hur förtryckande samhällssystem deformerar människor. Hans bok "Jordens fördömda" är åter högaktuell när  nu"kriget mot terrorismen" drar fram över världen. Jean Paul Sartre skrev förordet, som idag framstår som djupt rasistiskt. Sartre missförstod Fanons poäng och blev även han en överlägsen bedömmare.
   Bilden föreställer moskén i Cordoba, Spanien som de kristna invaderade och byggde om till en kristen katedral. Nu är det förbjudet att bära slöja eller tillbedja Allah på dess område, berättar den arabiske vakten då jag besöker platsen. Hans halvt ironiska blick avslöjar hans medvetenhet om komplexiteten i det han säger.

Ola Billgren -for real

Kategori: Konst

Billgren problematiserade att kvinnor traditionellt avbildas som objekt medan män oftast avbildas när de gör någonting. Kvinnor i porträtten ser på betraktaren - eller ser bort. Män ser allvarliga ut i en maktfull posé.





 
 
 

Inlärningssvårigheter lilla vän?

Kategori: Amfetaminliknande ämne

                                        
Statens adhddiagnosticering av arbetarbarn är övergrepp. Det finns en slags "massdiagnosticering" av fattiga familjer som inte har makt, självförtroende eller tid att ifrågasätta sin läkare, som oftast tillhör överklassen.

Ett scenarie som för några årtionden skulle anses horribelt utspelar sig nu framför oss: förskrivningen av adhdmediciner ökar med 80 procent (1998 -2005)*. Professor Christopher Gillberg, föreslår diagnosticerig redan under det första levnadsåret hos barn. Screening ska gärna införas redan i förskolegrupper. 

Men Adhd är ingen stabil diagnos. Adhdförespråkarna säger att det finns en hjärnskada hos dessa barn, men en sådan har ännu inte hittats. 

"Adhd handlar kort och gott om fysisk och psykisk oro", säger den svenske psykologen Sigvard Lingh.* Även den inom svensk missbruksbehandling framstående psykologen Torbjörn Fjellström anser att adhd helt enkelt är ett orostillstånd.

Det är orättvist att det främst är den mest utsatta samhällsklassen -arbetarna, som stämplas. Om ett medel- eller överklassbarn får diagnosen så finns nog oftare vuxna som kan ifrågasätta om de inte tycker det verkar stämma. Dessa samhällsgrupper har tillgång till vokabulär, forskning och alternativ för sitt barn. De har råd med terapi eller att ta ledigt från jobbet om det skulle behövas.

Christopher Gillberg har fått kritik för sin forskning, främst av Eva Kärfve, docent i sociologi. Hon menar att dessa slags diagnoser kan jämföras med de argument som framfördes som stöd för tvångssterialiseringen av den svenska rashygienska rörelsen på 1930-talet:

Steriliseringsvågen sköljde över Sverige med samma argument som åtföljer flera av de neuropsykiatriska diagnoserna, däribland damp – det handlar om brister i det genetiska materialet, som på en samhällelig nivå kommer till uttryck i missbruk, kriminalitet och arbetslöshet.

Kärfve uppmärksammar att Gillbergs forskning i hög grad ställdes på barn från just -arbetarklassen... Hon anser att barns sociala problem ofta kan förklaras av sin miljö och man måste vara försiktig med biologiska förklaringar och behandlingar. Hon kritiserar barnpsykiatrin för imperialism och för att ha givit Gillberg en totalitär ställning. I kritiken mot biologismen inom psykiatrin som framförs i hennes bok "Hjärnspöken. Damp och hotet mot folkhälsan" associationer Kärfve till nazismens massutrotning av utvecklingsstörda under 1940-talet:

Det har alltså inte gått framåt på grund av att civilisationsgraden i västvärlden har ökat. Tredje rikets massutrotning tog sitt avstamp i 'barmhärtighetsmord' på utvecklingsstörda. När det gäller de psykiskt handikappade finns det ingen anledning att blåsa faran över.

Kärfve anser att psykiatriska diagnoser syftar till segregation och att sociala och miljömässiga orsaker till de avvikande beteenden som barnen i studier uppvisar, ignoreras. Enligt Kärfve betraktas ett barn födas till ett visst öde, oberoende om de utsatts för vanvård eller ej. Kärfve ansluter sig härvid till strömningar inom sociologin som hävdar att läkarkåren ofta ignorerar sociala orsaker till såväl somatisk som psykiatrisk ohälsa; denna teoribildningen utgår bland annat från den franska filosofen Michel Foucault.

Gillbergs forskning är med stor sannolikhet understödd av dem som tjänar på utbredd och tidig diagnostisering. Läkemedelsföretag bekostar omfattande kampanjer som initierar screening. Deras marknadsförare vet hur man planterar efterfråga bland befolkningen genom att manipulera media etc. Läkemedelsföretag avlönar även "debattörer" som initierat kan dyka upp i tvsoffor eller artiklar och propagera för den positiva inställningen till medicinering.

Vad händer då inom ett barn som medicineras med amfetamin eftersom det är störande för omgivningen? Psykologen Sidvard Lingh tror att adhd i själva verket är ångest. Samhället försöker alltså medicinera bort det oönskade beteendet ångesten skapar. Med stor sannolikhet kommer snart andra symptom, eftersom själv orsaken inte är behandlad, komma upp till ytan -och det kanske med ännu mer kraft. Då kommer kanske även dessa diagnosticeras och ges ytterligare medicinsk behandling.

Eftersom dessa barn är maktlösa kan de inte försvara sig själva. Vi andra, som kaske har mer kunskap och makt, kan däremot reagera. Vi kan ifrågasätta profitdrivna företags så kallade "fakta".

 

*Sigvard Lingh diskuterar Adhd och andra diagnoser i sin intressanta och källrika bok Vardagspsykopater, Recita förlag, 2011.

Barnet på bilden(Stock.xcng) har ingenting med texten att göra. Artikeln publicerades på newsmill.se den 11:e september 2012 http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/10/det-sker-en-massdiagnostisering-av-fattiga-barn

Hjälp mig! Kommentera eller ge pluspoäng på mitt inlägg="http://bloggtips.se/politiska-bloggar/du-befinner-dig-nu-utanfoer-zonen-borglig-media-jag-aer-foerfattare-och-journalist-och_7g1">bloggtips om politiska bloggar</a>

Alla kan vi längta efter "Avalon"

Kategori: Recension av den svenska filmen "Avalon"

                         
 
Vackra sandstränder, solsken och snygga människor i dyrbara kläder. Porchar och cabrioleter och fullsatta läktare på Båstads årliga tennisvecka. Alla är glada "...but there is a slight problem", som huvudpersonen "Jannes" storasyster "Jackie" säger i en replik i filmen.
 
Jag såg nyligen den mångfaldigt prisade och rosade filmen Avalon. Regissören och manusförfattaren Axel Petersén är endast 33 år gammal men inger hopp för svensk film med sin berättelse om två 40-talistknarkare. Filmen sorteras under drama/ thrillerfacket men jag tycker snarare genren känns Båstad-socialrealism.
 
Avalon är ett mästerverk på flera sätt. Bild- och gestaltningsmässigt används en nedtonad stil som dels ger sken att allt är fullkomligt normalt och som även passar yngre generationer eftersom "vi" alltid åser omvärlden med en ironisk blick. Jag tycker om det återhållna spelet hos skådespelarna -flera gånger promenerar huvudpersonen "Janne" (Johannes Brost) rakt ut ur bild. Han vill inte vara med längre men jagas av nuet och verkligheten. Vår blick blir till hans eget samvete för vad han åsamkar andra med sin livsföring. Den vackra sommarstadskulissen blir en rå kontrast till hur man gissar att Janne känner sig inombords.
 
För mig berättar filmen om det drömlika tillståndet i ett aktivt missbruk och om all förödelse det sprider omkring sig. T.ex. den vackra men anorektiska dottern till Janne som tar droger t.o.m. tillsammans med honom. Ett vagt skisserat andra våldsbrott ger mig kalla kårar. Filmen ger en inblick i den djupa skam- och skuldkänslor som tvingar den missbrukande att fortsätta, att just missbruka. Léonore Ekstrands gestaltning av Jackie är så realistisk att den känns dokumentär (Ekstrand är dessutom inte en etablerad skådespelerska utan en släkting till filmskaparen). Som kritikern Helena Lindblad beskrev det i DN så är hon förträngningsmekanismerna förkroppsligad. Det svarta fåret Janne spelas av Brost som man rätteligen kan gissa har levt ett hårt partyliv privat. Hans kroppshållning är densamma som de tunga narkomanernas på Plattan, men "Janne" rör sig i de fina kretsarna.
 
Nyckelscenen där Janne på ett ensamt dansgolv släpper taget och flyter omkring i sina egna minnen är magisk. Musiken - Bryan Ferrys drömska Avalon börjar med textraden "Now the party is over. Im so tired..." är även den är en bra inramning av hela filmen. Festen är slut för årtionden sedan för Janne och hans gelikar och de är mycket trötta, men vad göra?
 
 

Repressiva diagnoser

Kategori: Förtryck

Ett patriarkalt samhälle vill inte ha kvinnor som är kompetenta i sin ilska utan kvinnor som underordnar sig.

Ingen gång under min fostran och socialisering i samhället har jag lärt mig att hantera min ilska. Konsekvenser av denna kunskapslucka är att kvinnor, enligt systemet hanterar sin ilska fel - och de blir fördömda. Därav går kvinnors ilska går under jorden, men kommer upp i form av "sjukdomar". Kvinnors ilska i patriarkatet anses sjuk. Det beror på patriarkatets kvinnosyn. En sund kvinna är enligt systemet moderlig, mjuk och kärleksfull.

Alla dessa diagnoser som kvinnor tilldelas är överhetens försök att bemästra kvinnor. En journalist var något på spåren när hon skrev sin tankvärda krönika i City 2010 om borderlinediagnosen. Hon hade iakttagit hur Mikael Persbrant och andra alfahannars beteendespektra anses vara dominant och därav manligt. Men om en kvinna är dominant eller "dynamisk" stämplas hon med det ickeupplyftande i en psykiatrisk diagnos som t.ex. borderline. Om man ser historiskt på saken så vet vi att kvinnor under 1800-talet, som i själva verket reagerade på omöjliga livssituationer, kunde diagnosticerades med hysteri. I retrospekt kan vi se det förtryckande i stämplingen. Varför är det svårare att se det orättvisa i samtidens diagnoshype?

Överheten stämplar och sjukförklarar grupper och individer som den vill marginalisera. Så har makten alltid gjort. Under 1700-talet uppfanns normaliteten av ledande teoretikerna i Europa. Vita heterosexuella medel och -överklassmän definierade sig själva som normala - och lade automatiskt under sig resten av världen befolkning. Kolonialism och rasism och kvinnoförtryck blev den självklara praktiken.

Bild av Kleemass på deviantart.com

 

The jilted generations

Kategori: Nyliberalismens intåg

                                         

Vad är skillnaden mellan generation X och Y?

 Generation X (födda 1965-1980) växte upp med idealen från 70-talet om rättvisa och solidaritet men chockerades av att mötas av ekonomisk kris, arbetslöshet, aids, kärnvapenkrig och miljöförstöring. Desillusionerade som vi blev, uppfattades vi som apatiska, av andra generationer. Generation Y (födda 1981-2000) som även kallas tum-generationen (de manövrerar sitt liv med sina tummar på mobilen /smartfonen /fjärrkontrollen) däremot tar osäkerheten som självklar men tror ändå att allt är möjligt. Vad de två generationerna har gemensamt är det självklara i att allt är osäkert.

Ett mjukt samhälle

Kategori: Det var bättre förr

                                                     

Jag längtar tillbaka till 70-talet när min omvärld bestod av Konsumbutiker, abfskyltar och lugna kommunala bostadsområden. Barnomsorgen var välutvecklad med öppna gratis förskolor som "Kladdis", med vattentäta rum där jag levde loppan med fri tillgång till vatten, lera och färg. Männen kunde gå klädda i velouroveraller i exempelvis senapsgul färg. I bakgrunden hördes Palmes röst från tv:n och morfar ville resa till Sovjet. Mamma hade en ryskinspirerad sjal runt håret och man fick marmeladsmörgås till frukost nästan jämt.

Kolonialism -nu på hemmaplan

Kategori: Svinbilligt

                                                       

Varför slita i trädgården när Nikolaj gör jobbet för 50 kronor i timmen?

Arbetare från öst och syd kommer till väst för att arbeta. Ofta har de lämnat sina barn hemma. Varken pappa eller mamma kan få något jobb där utan reser till rika länder som Usa eller Sverige för att arbeta som städerskor och byggnadsarbetare och takläggare utan trygghetsförsäkring. 

Och själva smickrar vi oss med att tilltala våra anställda vänligt efter att de godtagit vårt skamlösa arvode. Oftast har vi länsat marknaden och valt dem som godkänt det allra lägsta priset. Individer som antagligen har hamnat på kant i livet på grund av sjukdom, missbruk eller avsaknad av familj och nu gör vad som helst för att få en inkomst.

Sådan är kapitalismen. Vi skapar samhället och samhället omskapar oss. Det globala ekonomiska systemet serverar oss högkvalitativ service av tacksamma fattiga som vi exploaterar på omänsklig sätt. En slags nykolonialism i själen gör att vi inte ser vår grymhet.