artstruck

Ökande rasism mot muslimer

Kategori: "De där där nere"

                               

NYHET Efter "11:e september-attacken" 2001 uppstod en attitydförändring gentemot muslimer i Sverige. Amerikanska och svenska rapporter visar nu på ökad islamofobi i Sverige och övriga Europa. Men rasismen har varit alarmerande under decennier.

Antisemitism och diskriminering av muslimer och romer ökar på många håll i Europa enligt en rapport från Usa:s utrikesdepartement 2010. Eapporten hänvisar bland annat till det Schweiziska förbudet mot byggandet av minareter 2010.


                                       Slöjmotstånd indikator på islamofobi

I Sverige känner var femte svensk ett extremt stort motstånd mot alla typer av muslimsk slöja.
– En bra indikator för graden av islamofobi i Sverige, anser Orlando Mella, professor vid Uppsala universitet, som presenterade Mångfaldsbarometern 2010.

Hela 81,9 procent tycker det är helt oacceptabelt att bära den heltäckande burkan i skolan eller på jobbet. 2006 identifierades hatbrottsmotiv i närmare 3300 brottsanmälningar, varav 67 procent hade främlingsfientliga motiv, enligt Brottförebyggande rådet. Det innebar en ökning med 11 procent sedan året dessförinnan.
                                                
                                                  Hatbrott mot muslimer


Under 1990-talet ökade det rapporterade islamofoba våldet, hoten och diskrimineringen i Europa och Usa. Sedan 2006 redovisas hatbrott med islamofobiska motiv (250 brott under 2006) i Sverige. Brå skriver själva att de många kategorierna gör det svårare att se helheten i utvecklingen.


Från 2007 till 2008 ökade antalet anmälda islamofobiska hatbrott  med 32 procent. De vanligaste brotten var ofredande och olaga hot.

Kriterierna för att ett brott ska kallas för hatbrott är också ytterst snäva. Gärningsmannen ska tillhöra majoritetsgruppen och brottet ska riktas mot en minoritetsgrupp för att få definitionen "hatbrott". Det har förändrats sedan 2008, vilket enligt Eva Tiby, docent på Stockholms universitet, gör att en maktaspekt försvinner. I Apropå, Brå:s tidskrift anger hon att: 

– Tidigare var hatbrott något minoriteten utsattes för men nu kan alla vara offer. Samtidigt kan man också fråga sig hur man ska se på minoriteter, säger hon. Som exempel nämner hon en etnisk svensk som befinner sig i ett invandrartätt område, eller en heterosexuell person på en gayklubb.


                            Polischef kritiserar Polisen för att bortse från rasism

Eva Tiby har mött skepticism hos Polisen när hon utbildat dem om hatbrott.

– Några tror att det handlar om att minoriteterna ska premieras, men så är det ju inte. De ska upp på samma nivå som alla andra, säger Eva Tiby.

Det är polisen som har ansvar för att beskriva brottet. Av de hatbrott som anmäls går knappt ett av tio till åtal. Att Polisen i flertal fall inte identifierat ett brott som rasistiskt är ett problem. I de senaste "Malmömorden" hade polisen exempelvis inte identifierat det ytterst tydliga rasistiska motivet.

Före detta polischefen Eric Rönnegård kritiserar på siten newsmill.se detta och sätter det i samband med att hatbrotten började nedprioriteras inom polisen efter 11 september-attacken.

                                                      14 politiska mord under 90-talet

Även under 90-talet underlät polisen att ingripa mot användning av nazistiska symboler trots att det var olagligt.

Brå anger att mörkertalet för hatbrotten är stort. De utsatta gruppernas anmälningar begränsas av lågt förtroende för rättsamhället samt bristande språkkunskaper, enligt myndigheten.

En annan anledning skulle kunna vara att man avstår anmälan om man inte har fått uppehållstillstånd eller av andra orsaker inte känner sig trygg i det nya landet.
                                            
Den ökade rasismen mot muslimer är en fortsättning på ett alltmer rasistiskt Europa de senaste decennierna. 90-talet innebar en våg nedbrända flyktingförläggningar och mord på invandare. Minst 14 personer mördades av personer med kopplingar till extremhögern under årtiondet, enligt tidningen Expo. Grov misshandel förekom också frekvent med rubriceringen mordförsök.

De rasistiska "kampanjerna", som Expo kallar det, hade en tendens att äga rum periodvis. En sommar följd av intensiva kampanjer mot flyktingförläggningar följdes av en period av relativt lugn. Periodiciteten beror oftast på yttre faktorer, t.ex. att en ny organisation bildats, att ett visst parti har inlett en kampanj eller att en viss händelse uppmärksammades i massmedia.

Tidningen kritiserar Säkerhetspolisen för att under många år närmast mekaniskt ha förkunnat att nazister inte utgör ett hot mot demokratin och att man på Säpo sägs ha "god kontroll på de olika grupperna". "Bland offren för nazismen klingade sådana försäkringar ihåligt", skriver Expo.