artstruck

Ny serie i The talented Mr Ripley´s spår

Kategori: Allmänt

                 
"Ripley", ny gestaltning i 8 avsnitt av Patricia Highsmiths roman "En man med många talanger" från 1955, på Netflix. Rolig, skräckinjagande och ofta briljant. Om klasskillnader och -skam och homosexualitet. Och psykopati.
   I huvudrollen ser vi Andrew Scott spela en nedtonad version av Tom Ripley jämfört med sina föregångare i filmens värld. En del kritiker anser han saknar den karisma som en bedragare livnär sig på men hans persona är lätt att förstå när han växlar upp från att vara en småkriminell underhuggare till att ikläda sig överklasspojken Dickie Greenleafs manér. I ett slag är han befriad från fattigdom och förnedring.
   Manus och regi står Steven Zaillian för, med tidigare titlar som Schindler's List, Mission: Impossible och American Gangster.
 
I den bländande vackra serien är karaktären Marjorie mer avogt inställd än i filmen "The talented mr Ripley." En kritiker i the Guardian tror att hennes karaktär här är så pass känslomässigt instinktiv att hon inte konfronterar Ripley tills hon vet att hon kan vinna... Man bör ju inte gå i konflikt med den personlighetstypen, lär oss psykologin. Vi får väl se om "Marge" kommer tillbaka i en ny säsong. Netflix är förtegna om en sådan kommer men faktumet att serien kallas första säsongen bådar väl gott?
   Karaktären Freddie Miles är en del i den stora behållningen och spelas av ickebinära* Eliot Sumner, vars far för övrigt är artisten Sting. Hans karaktär är en "foil"** till Tom Ripley i dess sofistikerade framtoning. Även Johnny Flynns gestaltning av Dickie Greenleaf är svår att inte förälska sig i. Flynn kommer alltid att inneha trovärdighet efter hans roll i den om möjligt ändå mörkare filmen "Beast" från 2017.
 
 
* Sumner identifierar sig som "gender fluid", som kan översättas med flytande könsidentitet.
** En karaktär som visar upp en kontrasterande sida i förhållande till huvudpersonen.

Brutal hämnd på första parkett

Kategori: Allmänt

Dirty weekend är brittiska Helen Zahavis roman från 1991 som nu dramatiserats av Britt Edwall på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm

Vi befinner oss i kuststaden Brighton. ”Staden där doften av havet aldrig når fram eftersom den är begravd av så många lager av smuts”, säger huvudkaratären Bella. 

Bella bor i ett källarskyffe. Mittemot bor en man som ringer och trakasserar henne och berättar att han kan se henne genom den tunna gardinen hon alltid har fördragen för sitt enda fönster. Men Bella vill kunna öppna sitt fönster och få in frisk luft och ljus. En dag får hon nog…

Skådespelerskorna Py Huss-Wallin och Ester Uddén gestaltar denna tragedi, som många kvinnor kan känna igen sig i, med en stor dos humor och självdistans. Dialogen flödar och studsar fram och man ser att budskapet når fram då tårar trillar i igenkänning på kvinnan i 60-årsåldern som sitter bredvid mig i publiken.

De vanligaste reaktionerna på våld och chock brukar vara ”freeze” eller ”flight” för kvinnor i filmens och teaterns värld. Här ser vi att ”fight” är ett så mycket bättre alternativ. Bella lyfter sig själv från den traditionella kvinnliga offerrollen och blir ett subjekt med handlingskraft och uppfinningsrikedom.

När titelspåret ”Thunderbird” till filmen Thelma och Louise dundrar in som ackompanjemang till handlingen ryser jag av välbehag. Jag minns när jag själv som 18-åring såg filmen och omskakad kom ut från biografen. Filmen hade skapat en ny verklighet där systerskap och rättviseskipning visat sig möjlig och jag sträckte på ryggen och kunde gå upprätt, det kändes som första gången. I teaterlokalen vet vi med ens vilket kosmos vi befinner oss i: det är 90-talets girlpower-våg som nu livats upp för vår samtid. Filmerna Nikita (1990), Kill Bill (2003) och den provokativa franska Baise-moi (2000) kan kanske räknas till genren, vars nutida avlöpare skulle kunna vara den rosade tvserien Hand maid`s tale (2017) och på svenska den satiriska thrillerserien Deg som visades på SVT förra året.

Men i Edwalls tolkning av Dirty weekend är Bella är inte ensam längre. Huvudrollen Bella är dubblerad, här ser vi två blonderade kvinnor med leopardmönstrad stass och slitna röda pumps: kanske för vi efter Metoo-vågen inte längre kampen ensamma.

 

 

En jävla helg är romanens svenska titel. Efter hyllningar i pressen och utsålda föreställningar under 2022 spelas nu pjäsen även i maj 2023.

Emmybelönad brillians om bröderna Birdsey

Kategori: Allmänt

                                        
 
Tv-serien "I Know This Much Is True" (2020) är en berättelse med verklighetsgrund som slingrar sig som en serpentin längs en italiensk bergskedja. En kompromisslös gestaltning om medberoende, hur det är att inte få leva sitt eget liv utan istället vara invaderad av en annan persons sjukdom. En oväntad biroll är Juliette Lewis som akademiker med borderline personlighetsstörning. Lewis själv säger i en intervju att hennes rollfigur är som en liten vulkan som pulserar genom den ena huvudpersonen, Domenick Birdseys liv. Och jag följer med på färden på grund av Mark Ruffalo som både producerat samt spelar de båda huvudrollerna.

"Klubben" - kulturelitens Forum

Kategori: Allmänt

                                                           
 
Jag har sträckläst den dokumentära boken Klubben om Jean Claude Arnault (JCA) som en politisk thriller sedan några dar. Rekommenderas:
 
JCA, även kallad "kulturprofilen" dömdes till 2,5 års fängelse för två våldtäkter 2018. Men det finns några vapendragare här som är lika problematiska. Stig Larsson, författare och nära vän i gänget runt JCA har sedan länge kallats pedofil för sina uttaladen om flickor i yngre tonåren...*
Men förutom all chock över JCA och andra framstår maktmänniskan och akademiledamoten Horace Engdahl som värst. Han attackerade Sara Danius hårt offentligt 2018 när hon började städa upp efter JCA:s samröre med Svenska akademin (stölder, förskingring, korrumption, våldtäkter, trakasserier, hot och att han avslöjat Nobelpristagare i förväg** mm. under nästan 30 år) och fick henne utröstad som ständig sekreterare i Svenska akademin. Danius avled 2019 efter att en längre tid ha varit sjuk i cancer.
 
Professorn Ebba Witt Brattström skrev "skilsmässoromanen" Århundradets kärlekskrig, 2016 efter att ha skilt sig från Horace Engdahl: ”Våldtagen, check. Misshandlad i hemmet, check, check. Sexistiskt mobbad, sexuellt ofredad, köns-diskriminerad, check, check, check...” skriver Witt-Brattström.***
 
Engdahl sitter fortfarande kvar på sin maktposition, precis som en typisk narcissist orubbad brukar gå ut ur strider och kaos.
 
 
 
*Larsson har bland annat sagt att alla män egentligen åtrår tonårstjejer och att flickor i yngre tonåren smakar bättre i ”fittan” än de som genomlidit puberteten.
**Enligt den av Svenska Akademiens dåvarande sekreteraren Danius beställda utredningen har Arnault avslöjat Nobelpristagare i förväg 7 gånger.

Villius överraskar

Kategori: Allmänt

 

                

Smart autobiografi > barndomsskildring > metoo-bidrag

RECENSION: MADONNA AV SARA VILLIUS

Jaget i romanen är en kvinna i 35-årsåldern som bor i ett hus med man och barn. Men hon tänker på och längtar efter en annan man – en känd dramatiker som tidigare har varit hennes lärare.

Detta är Sara Villius fjärde roman. Hon har även skrivit barnböcker och för film, tv och radio. Stilen i Madonna är en poetisk kortprosa med fullfjädrat originella liknelser. Formen uppfattar jag som autobiografisk och det är det som ger den dess tyngd. Denna aspekt, att jaget kan ses som författaren Villius, skruvar upp laddningen i två teman: villkoren för kvinnligt konstnärskap och kvinnans sexualitet i ett patriarkat och vad man kan råka ut för om man ger sig ut på de arenorna.

Språket är splitternytt med enkla träffsäkra beskrivningar, som ofta är komiska: ”Kråkan spattar omkring på blecket. Den trycker de feta fjädrarna mot glaset.”

Ärligt tilltal

I första delen har jaget fött sitt tredje barn och är skadat och medtaget av förlossningen. Sedan förs vi vidare i nuet där jaget letar efter minnen från barndomen och tar sig fram som författare. Med en tillbakalutad humor ger jaget sig till känna i reflektioner i hur det är att vara kvinna idag.

Jag har läst några manliga författare som även de skriver om vardagen och lämnar ut pinsamma detaljer och tillkortakommanden. Nu är det en kvinna som skriver, vilket innebär att man stöter på diverse tabun: en kvinna som visar upp en aktiv sexualitet är en ”dålig kvinna” till skillnad mot en man i samma läge däremot blir betraktad som är en ”riktig man”. När Karl Ove Knausgård visar upp sidor som gränsöverskridande sexualitet, psykisk ohälsa eller hänger ut anhöriga, är han modig och sårbar. När Villius gör liknande ting är hon elak och svag, skulle jag gissa att ett oreflekterat intryck blir: ”Vad ska hennes man tycka?” ”Och barnen?”

Vidare berättar Villius om hur det är att vara ett kvinnligt objekt och hur blickarna från männen avtar med åren. Vem är jaget när hon inte längre i samma grad får uppskattning för sitt yttre som kvinna men inte heller den bekräftelse som individ som en man erhåller?

Ett stycke om Ikea dröjer sig kvar hos mig: ”En gång åker jag ensam till Ikea. Läser på min lista och känner att någon tittar på mig. Jag ser upp och det är en man, en pappa som tittar. Han går liksom bakom sin fru och de två barnen. Jag ser ner. Han vet inte att jag är lika vidrig som hans egen fru.” Villius tar här upp kvinnoföraktet, både sitt egna och kulturens kvinnoförakt som fortfarande lever kvar i det jämlika Sverige, världens mest jämlika land. Ett annat exempel: dramatikern som jaget är förälskad i, säger att hon skriver som en man: ”Det var en fin komplimang.” Om det är fint att skriva som en man blir en logisk konsekvens att det tvärtom är något dåligt med att skriva ”som en kvinna”. Sådana implicita föreställningar i vår kultur tar Villius upp till ytan och ifrågasätter genom jagets reflektioner.

Halvvägs in i romanen är jag fast, jag måste få veta hur det går för huvudpersonen och njuter av hennes intelligenta observationer och experimentella livsstil. Jaget minns tidigare sexuella erfarenheter då hon tagit ”karlens” roll. Villius utforskar könsrollernas outtalade regler och vad som är möjligt att göra, dels som moder, dels som kvinna.

Metoo-litteratur

Barndomen verkar förträngd men kontaktas i minnen av ”dockskåpsdockan” med guldbyxor och dagmammans gamla undulat som tyvärr måste dö. Gradvis framträder bilden av en far som alternerar mellan våldsamhet och frånvaro.

Mannen hon nu åtror var hennes lärare och hon identifierar honom i det romanutkastet som hon sedan visar honom. Han straffar henne för detta genom att ge ut deras gemensamma projekt i sitt eget namn, och dessutom gestalta henne på ett förnedrande sätt i en pjäs han sätter upp. Han använder känsligt material hon anförtrott honom. Att som etablerad manlig dramatiker inleda en sexuell relation med en betydligt yngre kvinna med författarambitioner (och faderskomplex) innebär ett gränsöverskridande då han dessutom var hennes lärare och hon idealiserar honom. Hon är i beroendeställning på flera plan gentemot honom. Därav blir romanen ett inlägg i den pågående Metoo-vågen. I Metoo har många kvinnor, speciellt i kulturella yrken berättat om att de utnyttjats sexuellt för att få jobb. Själv ger Villius igen både mot dramatikern och sin man genom sättet hon skildrar dem, i sann nutida autobiografisk tradition.

Lön för sex?

När huvudpersonens äkta man är generös efter att de varit nära varandra fysiskt, kan hon inte låta bli att stilla undra om det är en slags lön…

Jag känner igen mig i hur det är att vara 35+ och kvinna och känner befrielse och lättnad över partierna om sexualitet och självrannsakan. Författaren nämner det tidsaktuella begreppet sexmissbruk om jagets beteende. Hon har alla statusprylar: äkta man, barn, hus men beskriver ändå en alienering, vilket är avväpnande i vår lycko- och prestationskultur.

Att kvinnliga författare vågar utforska sexualitet innebär kanske det nya kapitlet i kvinnohistoriens litteratur. Visst, det har gjorts förut men med Madonna spetsar Villius till omständigheterna ytterligare och anträder därmed nya domäner. Hon dammar av den gamla föreställningen om kvinnlig sexualitet som något skamligt så att vi kan se den tydligare och fråga oss: behöver vi den verkligen längre?

 

*Bilden som illustrerar texten är målningen Skriket av Edvard Munch. Villius romanomslag illustreras av Munchs målning Madonna.

 

Den förfascistoida fasen

Kategori: Allmänt

Forskare varnar för att vi lever i en förkrigstid. Men vi kan lära av historien. 
 
För några år sedan läste jag religionsvetenskap på högskolan. Den kloke läraren Torkel Lindquist, filosofie doktor, föreläste om att han ansåg oss leva i en förkrigstid. Företeelser i samtiden påminde honom om tiden i Tyskland innan Hitler kom till makten. Exempelvis att muslimer nu för tiden kopplas till negativa kontexter som extremism, intolerans, våld, arbetslöshet, våldtäkt, socialhjälp, fusk, vilket judarna kunde kopplas till på 30-talet. Ingen i salen reagerade förutom jag som blev rejält omskakad. De flesta såg ut att facebooka eller köpa skor på nätet.
 
Hur kom då Hitler till makten i Tyskland? I dokumentären Hitlers folk(1) följer vi steg för steg hur det Tredje riket skapades.
 
                                                          Reformer
 
I Tyskland var 30 procent arbetslösa efter 1:a världskriget. Hitlers nazistparti skapade reformer där många fick det gradvis bättre. Man premierade även lojal arbetar- och medelklass med resor, ofta till andra fasciststater som Italien och Spanien.
 
                                                         Gemenskapande
 
En del beskrev nazismen som ett slags rus: en vision av ett nytt idealsamhälle målades upp och många ville vara med i den nya "folkgemenskapen". Efter att ha upplevt nöd och fattigdom fick delar av befolkningen nu det lite bättre.
 
                                                         Krossa motståndet
 
Förbud mot och krossandet av arbetarrörelsen. I nästa steg började mindre koncentrationsläger skapas  för motståndsmän.
 
                                                     Satsning på den unga generationen
 
De unga entusiasmerades medan den äldre socialdemokratiska arbetarklassen var mer skeptiska mot samhällsutvecklingen.
 
                                                                   Propaganda
 
En hotbild av kommunism målades upp, då denna var den konkurrerande politiska ideologin till nazismen. På så vis fick man med sig medelklassen, vilken man skrämde med att måla upp hur kommunisterna i Sovjetunionen där tagit över medelklassens rikedomar.
                                                                     Förbud
 
Motståndare bearbetades av Gestapo. Socialdemokratin visade sig lojal med makten och började hänvisa till faktumet att Hitler vunnit i demokratiska val. Socialdemokratiska ledningen slog ned på kritiska röster inom partiet. - Men i nästa steg förbjöds Socialdemokratiska partiet (1933). Fackföreningarna förbjöds och övergick i Arbetsfronten (Deutsche Arbeitsfront), under statens ledning.
                                                               Strategiskt våld
 
Koncentrationslägren som Dachau skapades med tortyr och dödande av målgrupperna kommunister, socialdemokrater och senare judar och motståndsmän. Borgerligheten visade stöd för att denna "utrensning" behövdes, dessa grupper sades ju redan vara fiender till överklassen. En angivarkultur skapades med kampanjer mot kritiker. Statsanställda som inte var lojala mot regimen avskedades. Rädslan spred sig och politiska fritänkare tystnade för att rädda sig själva och sin familj. Motstånd betydde nu död.
 
                                                       Nazismen -den nya religionen
 
Kyrkorna, speciellt de protestantiska lierade sig med makten för att överleva men även katolska Vatikanen kom att visa sig lojal mot nazismen. Nationalsocialismen blev ett religionssurrogat med dess estetik och högtidliga ritualer, "man måste tro". Hitler iklädde sig rollen som nationens frälsare som skulle befria folket och föra in det i ljuset. Nazismen blev en kult och rationellt tänkande avtog. Då Tyskland var härjat efter 1:a världskriget fanns en känsla av att vara omgiven av fiender. De flesta tyska män hade deltagit i 1:a världskriget och var traumatiserade. Deras söner tenderade nu att känna en vilja att återupprätta Tysklands ära och ta del i Hitlerjugend.
 
Sakta vävs näten, tätare dag för dag
 
Sedan följde en utveckling som vi idag har facit på. Och med detta historiska facit - hur ser då Sveriges situation idag ut? Hur kommer den svenska högerextrema rörelsen stegvist försöka mobilisera sig mot makten? Vi såg hur Jimmy Åkesson, Sd, nyligen uppmanade folk att ange personer som gömmer papperslösa flyktingar. Han anser det ska bli en plikt att anmäla samt straffbart att gömma flyktingar.(2)
 
På 1930-talet närmade sig tyska borgerligheten nazismen och de tyska högersossarna relativiserade hotet från Hitler.
   Idag har sossarna närmat sig Sverigedemokraternas rasistiska retorik. De omger sig visuellt gärna med vajande Sverigeflaggor som bakgrund och det verkar vara ett krav att ha en Sverigeflagga på kavajslaget.
 
I 1930-talets Tyskland blev kontexten och allmänheten alltmer rasistiskt och konsensus skapades om att samhällsproblemen egentligen var judarnas fel. I vår samtid inriktas hatet istället mot ”invandrare” och speciellt muslimer. Den utsatta gruppen tas steg för steg ifrån sina mänskliga rättigheter. Dess religiösa klädsel förbjuds, många europeiska länder har idag olika slags slöjförbud.(3) Deras bankkonton kan beslagtas. Deras rätt att organisera sig förbjuds.(4) Gruppen kritiseras från alla upptänkliga vinklar: affärsetik, kvinnosyn, renlighet, djurhållning etcetera.
 
Även andra svaga grupper tas ifrån sina rättigheter. Försäkringskassans förfarande att neka sjuka människors ersättning och rätt till assistans har kritiserats men fortsätter likafullt. Det är de fattiga och de utan nätverk i den gruppen som drabbas hårdast, vi vet att en del i denna grupp har tagit sitt liv eftersom de inte sett någon utväg.
 
Och att fasen vi nu är inne i är endast ett förstadium betyder inte att den inte är smärtsam. Det är i förstadiet vi förlorar vår tillit till vänner, de som förut kallade sig antirasister. Även illusionen av att trots allt leva i något slags basalt tryggt samhälle måste överges.
 
Eller är läget ännu sämre?: Har Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys(5) rätt när han anser oss befinna oss mitt i ett tredje världskrig? Det nuvarande kriget mellan väst och IS ser inte ut som vår bild av krig men händelseutvecklingen eskalerar likafullt i och med Trumps och andra stormakters agerande. Var det så här det startade?
 
Källor:
1. Visades på Svtplay under maj 2018.
2. Aftonbladet, 5e maj, 2018. 
3. Frankrike, Italien, Spanien Beligien, Schweiz mm. Svt, 7 maj, 2016. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/forbud-eller-inte-slojdebatten-i-europa Även i Sverige diskrimineras många muslimska kvinnor pga. klädsel. Norran, 13 nov 2014. https://www.norran.se/asikter/debatt/muslimer-stangs-ut-fran-sjukvarden/ 
4. Det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har utsatts för lögnkampanjer från bland annt Kristdemokrater på ledarsidor och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap; MSB kom med en rapport 2017 där de utan källor eller bevis påstod Ibn Rushd var styrd av egyptiska Muslimska brödraskapet och för att ha en hemlig agenda att införa shariastyre i väst mm. Svd 24 aprill, 2018, https://www.svd.se/opinionsbildare-hetsar-mot-oss-utan-bevis Även MSB:s rapport om organisationen Muslimska brödraskapets påverkan i Sverige, har utsatts för kraftig kritik för ovetenskaplighet. innehåller icke-acceptabla akademiska brister så som att en del referenser är felaktiga och att källor inte överensstämmer med de referenser som nämns i texten. Svt, 3mars 2017. https://www.svt.se/opinion/eli-gonder-och-christer-mattsson-om-msb 
5. Metro, 7 juni 2015. https://www.metro.se/artikel/professor-i-underrättelseanalys-tredje-världskriget-är-redan-här-xr

Den nya politiska konsten

Kategori: Allmänt

 

Tidigare var politisk konst och grävande journalistik viktiga samhällsfunktioner, verktyg för att kritisera och granska makten. Så är det inte längre. Istället har kvalitetserier tagit över uppgiften.

När blev ni senast omskakade av politisk konst eller journalistik? Själv kan jag knappt minnas men har såklart hört talas om Jan Guillous scoop Ib-affären och vår politiska konst från samma årtionde. Däremot njuter jag var vecka av högklassig konst i form av tv-serier. På denna harmlösa arena tillåts politisk satir och svidande samhällskritik på bästa sändningstid.

Amerikanska serien House of Cards visade upp Vita huset styrt av en kallblodig psykopat. När seriens sändes chockerades dess manusförfattare av att avsnitt efter avsnitt skulle komma att förutspå vad som verkligen utspelade sig i amerikansk politik.

Den danska serien Follow the money målar likaledes upp en dyster samtid. Penseldragen är radikala: scener från de rika svindlarnas svit i Dubai följs av scen med gangstrarna Nicky och Bamse på en hed i ösregn grävandes ned lik. Rättsväsendet är genomkorrupt. Poliser som tar sitt jobb på allvar och leder trådarna uppåt i samhällshierarkin blir avskedade.

Den norska serien Kielerstreet är annorlunda med sin absurda tvist men är även den maktkritisk. Småstadspoliserna Kling och Klang, nu i kvinnlig tappning, vill inte lösa brotten. Det är lätt att tro att inspiration kommer från norska småorter som vill förbli utanför lagens räckvidd. Är namngivningen Kielerstreet en lek med bokstäver? Om man byter ut en bokstav så blir det mer rättvisande: Killerstreet.

Kielerstreet ger som den danska serien en realistisk bild av det djupa kärr kriminaliteten är – en stark drog i sig själv. Den kriminella Jonas bryter upp och inrättar sig i småstadsidyllen och får med falska arbetsintyg ett jobb. Gifter sig och flyttar in i villa men drar snart till sig själsfränder som luktar sig till vem han egentligen är. Snart är han på nytt insnärjd i grova brott.

Nicky i Follow the money å sin sida börjar läsa företagsekonomi på universitetet och får kunskap om hur hans haschförsäljning kan expandera men distraheras alltmer av malströmmen i hans kriminalitet.

Och manusförfattarna skonar oss inte utan budskapet är klart från den första till den sista bildrutan: kriminalitet handlar om klass. Följ pengarna så kommer ni att hitta de grövre förbrytarna som inte befinner sig på gatan utan i samhällets toppskikt. De rika kommer alltid undan och befodras dessutom medan en maktlös arbetarklassdealer utan fadersgestalt får ett skott i huvudet.

https://www.svtplay.se/follow-the-money

https://www.svtplay.se/kielergatan

Brasiliens nya kurs

Kategori: Allmänt

 
Jair Bolsonaro har kallats en fascist i Goebbels anda men fick med sig de tre starkaste grupperna i Brasilien – kyrkan, armén/vapenindustrin och landägarna – och vann valet i oktober 2018.
 
Jair Bolsonaro är, liksom hans vice president, militär. Bolsonaro förespråkar öppet tortyr och innan valet propagerade vice presidenten för stadskupp om deras parti PSL inte skulle vinna. Bolsonaro säger sig föredra diktatur framför demokrati och nu är han president för Braziliens 209 miljoner innevånare.
 
Att få bukt med  kriminaliteten var ett av Bolsonaro vallöften. Brasilies är ett land med gigantiska klassklyftor och hög kriminalitet. Över 60 000 mord per år är inte ovanligt. I nuläget genomför landets militär räder och skjuter kriminella på öppen gata mitt bland barn och oskyldiga i fattiga kvarter.
 
Jordbruksexporten står för 25 procent av landets bnp
 
Landägare är en stor maktfaktor i landet och Bolsonario gick till val med att gå dem till viljes. Skövlingen av Amazonas sker allt snabbare och Bolsonaro öppnar nu för uppodling av skyddade regnskogsområden. Ursprungsbefolkningen drabbas då hårdast. När de samlades utanför ministeriet 2016 slogs de tillbaka med våld. Året därpå dödades över 200 urinvånare och denna utveckling trappas nu upp i och med den nya regimen.
 
Oppositionen riskerar livet
 
Att avskaffa statsbidragen till organisationer som arbetar för minioriteter är ett annat av Bolsonaros vallöften.
– Vi ser fascismen återuppstå och ta över hela statsapparaten,säger Arbetarpartiets Erika Kokay.
 
De jordlösas rörelse med 350 000 familjer bakom sig är en utsatt grupp. De terroristklassas nu och Bolsonaro försäkrar att alla framtida protester kommer att slås ned. Ledaren Ricarda Gonsalves, 69 år har fått många dödshot och sitt hem nedbränt men säger att hon inte är rädd och kommer att fortsätta kämpa.
 
Vid valsegern utropade Bolsonaro: “Dessa vänstermänniskor som inte duger till något kommer bli förvisade från nationen. Det kommer bli den största upprensningen i Brasliens historia." Han är god vän med Donald Trump och de båda har uttalat att de vill samarbeta för sina intressen.
 
Oppositionen är splittrad och riskerar i nuläget döden för sitt fortsatta arbete. 
– Vi väntar oss hårda ingripanden i framtiden, säger Arbetarpartiets företrädare Paulo Pimenta.
 
Källa: Dokumentären Brasiliens nya väg, Svt, 2019.
 
 

I arbetarrörelsens kosmos

Kategori: Allmänt

 
Varför blir jag rörd när tanten i kön köper två kaffe och en bakelse på Konsums kombinerande konditori, tobaks- och spelavdelning? Hennes gubbe sitter vid ett bord och väntar. Det måste vara den minst gästvänliga kafémiljön som tänkas kan. De trubbiga träborden är inklämda mellan kundvagnar, svängande entrèdörrar och den iskalla fönsterrutan med reklamaffisch för djupfryst Sej. Men det är tradition.
   När jag växte upp lärde jag mig att handlar och fikar gör man inom kooperationen och tankar bilen görs på den konsumentägda OK. Om man händelsvis skulle äta en hamburgare var det på dåtidens statligt ägda Clock(!).
   Min mor berättade att hon och far en gång hade bjudit morfar Bruno på husmankost på den enkla lunchrestaurangen som var ansluten till Domus (Konsumägt) i hans hemstad Helsingborg. Han hade sedan sagt att det var det godaste han någonsin ätit.

Grillfest?

Kategori: Allmänt

Tecken i tiden

Kategori: Allmänt

 
Inget förändras på ett ögonblick, säger June i samtidsdokumentet The handmaids tale av Margaret Atwood. Atwoods dystopiska roman som blev tv-serie, varnar oss för att vi nu lever i en förfascistoid fas. Den rosade serien kanske kan sägas vara för oss vad boken Pesten var för 1940-talets värld. Den franska författaren Albert Camus skrev Pesten som en förtäckt varning för fascismen. Men då var det redan försent.
 
Minnesbilder flashar förbi när jag ser hur fångarna behandlas i The handmaids tale.(1) Hur var det egentligen med Guatanamo, undrar jag?(2) USA fick inte någon konsekvens för sin fånghantering där tortyr var ett inslag.(3) Och hur var det med Sveriges hantering av egyptierna på Bromma flygplats 2001? De två männen skickades med ett amerikanskt flygplan med maskerade agenter till egyptiskt fängelse där de utsattes för förhör och tortyr.(4) En operation ledd av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Medievinden blåste förbi och allt återgick till vardagen. Det normalisades…
 
Sakta vävs konsensus om att det är en specifik folkgrupp som är problemet. Tills sist tror alla, även folkgruppen själv på lögnen och även de kommer att ta avstånd från sitt arv och sin kultur. Vi ser det ske i Stadsteaterns pjäs Onåd(5) där den muslimske advokaten Amir upprepar medias bild av hans egen religion.
 
Och om man ser krasst på verkligheten så har nu fyra länder i Europa högerpopulistiska regeringar (Italien, Österrike, Ungern och Slovenien)(6) samt USA, Brasilien och Ryssland. Sveriges näst största parti är Sd precis som Dansk Folkeparti är näst största partiet i Danmark. I Frankrike fick Le Pen´s högerextrema parti 35 % i valet 2017. Och intellektuellt tar extremhögern/alternativ-högern över våra värderingar och vrider det politiska klimatet högerut. Är det "dags att vakna", som det sägs i Handmaids tale?
 
 
 
 
Källor: 
1 Atwood själv menar att hennes genre är ”speculative fiction” för att den ligger väldigt nära vad som verkligen kan inträffa i verkligheten. Atwood: ”Every aspect of Gilead’s culture has really happened at some point in history, somewhere in the world.” President Trumps ståndpunkt nyligen mot abortion, kvinnors hälsa och feminism gör boken högaktuell trots att den skrevs 1986. 
2 Wikileaks började den 24 april 2011 att publicera hemliga dokument om Guantánamobasens fängelse och hävdade att dokumenten visar att blott några tiotal av de 779 personer som hållits fängslade där verkligen har anklagats för terrorism. 4 oktober 2016 https://www.svt.se/nyheter/utrikes/snabbguide-wikileaks-storsta-lackor 
3 FN:s tortyrkommitté konstaterade i sin rapport att USA bryter mot tortyrkonventionen. Sveriges radio, 1 december, 2014. 
4 De två avvisade egyptierna, Ahmed Agiza och Mohammed Alzery, skickades med ett amerikanskt flygplan med maskerade agenter till egyptiskt fängelse där de utsattes för förhör och tortyr. Gösta Hultén, Sveriges radio-journalist, kallade 2011 avvisningen för "den allvarligaste kränkningen av mänskliga rättigheter som hittills blivit känd i svensk terroristjakt". Dåvarande statsminister Göran Persson sade att USA hotade EU med handelsblockad om de inte gick med på utvisningen. FN:s tortyrkommitté fastslog i sitt prejudicerande beslut att svenska statens "avvisning av den klagande stred mot artikel 3 i Europakonventionen. 
5 Spelas t.o.m. slutet av maj 2018.
6 Expo, 4 juni, 2018, https://expo.se/2018/06/slovenska-valet-sds-största-parti-med-stöd-från-orbán 

I sexmissbruket får mannen fritt spelrum

Kategori: Houellebecq

 
Den franska författaren Michel Houellebecq skriver i sin bok Underkastelse om de beslöjade muslimska kvinnorna som självsäkert rör sig fram i universitetets korridorer som hammarhajar längst ned på havets botten. Skyddade och därför orädda. Människor kan inte skada dem. För de existerar i ett annat paradigm eller en annan värld samtidigt. De vet att ingenting egentligen är viktigt i den materiella världen. Detta liv är endast en patetisk teaterpjäs som vi försöker regissera dag för dag. Valmöjligheterna är så oändliga att allt till sist blir meningslöst. Det enda som är beständigt är Gud.

Houellebecq är provokativ då han varvar litterära resonemang med pornografiska avsnitt och grav sexism och därav är han kanske en storsäljare främst bland män? Men — dock verkar han ännu en gång lyckas med att fokusera samtiden genom att skruva upp temperaturen i aktuella företeelser. I Underkastelse beskriver han ett framtidsscenario där islam får en alltmer framträdande roll i Frankrike genom att Muslimska broderskapet tar plats i regeringen år 2022.

Det som är intressant med hans bok, som kritiserats för islamofobi (Houellebecq medger själv att han är islamofob*) är att man tror att det är ”de andra”, i det här fallet muslimer och islam som avhandlas. Men i själva verket är det normaliteten själv, den västerländska heterosexuella medelklassmannen som synas. Hans sexism, hans ytlighet och tomhet och självmordstankar, hans människoförakt och apati inför forna ledord som engagemang och solidaritet.

Det är ett generellt problem författaren sätter ord på, tillsynes utan att vara medveten om det själv. Västmannens kris.* Sorgen över oförmågan att knyta ann till en annan människa och ta plats som medborgare i demokratin förträngs totalt och det är här sexmissbruket kommer in i bilden. Romanen avslutas med att den manliga huvudpersonen gifter sig med en muslimsk tonårsbrud efter att en tid ha irrat omkring i ett ingenmansland på den franska landsbyggden där ingenting längre är sig likt och inre och yttre värld flyter samman.

Lösningen är alltså att hitta en ny kategori att underordna sig. I hans tidigare roman Plattform är det sexturism som framställs som framtidens marknad. Relationer mellan kvinna och man i väst fungerar inte längre och därav ska kvinnor från fattiga länder rekryteras.

Olika former av sexmissbruk är det som smörjer maskineriet så att det kan rulla på lite till i sin känslolösa rutin. Den nya västerländska mannen är hemma mer med sina barn, accepterar underordning av kvinnliga chefer och lever i alltmer jämlika relationer med kvinnor. Det är den officiella bilden. Det är de goda kvinnorna som får njuta av jämlikheten med dessa sympatiska män. Men i en hemlig underjord finns de dåliga kvinnorna som är sexuella. Kvinnor med låg status kan utnyttjas och kränkas som i Underkastelses fall i porr och prostitution och barnäktenskap. På denna sexualitetens domän återtar den västerländska mannen sin allsmäktighet.

 
 
*Houellebecq polisanmäldes för ett uttalande i en intervju om att "Islam är den dummaste religionen" men friades i rättegång 2002. 210605: Sverigepremiär för Houellebecqs Underkastelse - Kulturnytt i P1 | Sveriges Radio
**Den franskbulgariska filosofen Julia Kristeva fångade upp detta fenomen 2000 i sin bok Crisis of the European Subject.

Kriget mot Afganistan är ett anfallskrig

Kategori: Allmänt

Soldater i gult och blått invaderar den Afganska landsbyggden.

DEBATT
— Sverige är inte längre neutralt, sade Göran Persson, dåvarande stadsminister 28/11 2000 i tidningen Financial Times. Många förbluffades över uttalandet, speciellt inom Socialdemokratin då frågan inte skulle debatteras i riksdagen förrän två veckor senare.

Många svenskar lever kvar i föreställningen att landet vi lever i är och bör vara neutralt men i själva verket deltar vi nu i ett religiöst krig mot Afganistan, under Natos flagg. 
   Jag själv hade en vag förestälning om att vi inte varit i krig sedan 1800-talet. När jag började utforska saken framgick det att Sverige varit inblandat i krig i stort sett hela tiden sedan dess.  

Men ändå är det som sker nu mot Afganistan något nytt. Kriget är ett anfallskrig. Tidigare har Sveriges del i större utsträckning varit fredsbevarande styrkor. Länderna sägs ha bett om hjälp. Det som sker nu bryter mot folkrätten. USA anföll Afganistan och Sverige deltar i det kriget.

Anna Ek, ordförande i Svenska freds och skiljedomsföreningen anser att "det är oacceptabelt att ha ihjäl civila, vilket sker i Afganistan", när jag ringer upp henne.
— Att den militära insatsen blir tyngre och alltmer omfattande istället för att satsa mer pengar på civila insatser som mat och vård, är oroväckande, menar hon.

Enligt säkerhetspolitik.se, som tillhör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap*, deltar Sverige idag även i militära internationella insatser i Afrika, Asien och Eu. 
   Sajten skriver att Sverige genom sitt Eu-medlemskap samarbetar i unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik: "Sedan Sverige gick med i Eu 1995 är Eu:s säkerhetspolitiska utveckling även styrande för Sverige och förutsättningar för den svenska säkerhetspolitiken har förändrats det senaste årtiondet“.
   Detta uttalande låter i mina öron lite diffust men jag gissar att det innebär att det som förändrade läget var attentatet den 11:e september 2001 eftersom hoten sägs vara “gränsöverskridande“.
“Hittills har personer enbart tagits ut på frivillig grund i internationella satsningar”, skriver de vidare vilket underförstått kan syfta på att det inte kommer att förbli så i framtiden.  
“Dagens försvarsmakt kan agera snabbt, samordnat och flexibelt vid insatser både inom och utom Sverige”, står det vidare på strikta officiella sajten.

Ett nytt inslag är de snabbinsatsförband som kallas “battle groups”. Inom tio dagar ska dessa kunna sättas in “var som helst” inom en radie på 1000 mil från Bryssel, exempelvis i väpnade strider och "terroristbekämpning." Sedan 1956 har Sverige deltagit i 60 länder (Afganistan Cypern, Mellanöstern, Liberia m.fl.) med 100 000 svenska soldater och under 2008 år utbildadades 7000 ungdomar, varav hälften var flickor. 

Att amerikanska och brittiska krigsplan ska få övningsflyga på svensk mark är även det en nyhet för mig. Bara under förra året fattade regeringen elva beslut om att låta utländsk militär komma till Sverige.
— Vi lär oss en del militära konster genom att öva tillsammans med andra, vi blev kanske lite hemmablinda under de här åren med neutralitetspolitiken och trodde att det bara fanns ett sätt att göra saker på, säger Robert Dalsjö, specialist på militärpolitiska frågor vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).


*Säkerhetspolitik.se produceras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som ansvarar för innehållet på webbplatsen. MSB samarbetar med Försvarsmakten, Pliktverket och organisationen Folk och Försvar.

denna artikeln var en del i utställningen "Sweden in War, what happened to the swedish policy of neutrality?" av Helena Bengtsson i Liljeholmsgallerian under 2010/ 03. Bilden som illustrerar artikeln är en tredimensionell målning som föreställer svenska soldater som invaderar den afganska landsbygden.
Pierre Schori skriver om kriget i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/a/zo0Bv

Tv:s rapportering når nya bottennivåer

Kategori: Allmänt



KOMMENTAR Att USA ska provflyga sina krigsplan i Sverige skapar ingen undran hos Svt:s journalist (9 Mars 2010) utan godtas och vidarbefodras direkt till tittarna som under den värsta diktaturregimen. Det ska till och med fällas bomber på prov...
   Jag har börjat titta alltmer på Öppna kanalen istället. Afrikanska musikvideor eller diskussionsprogram på romany känns mer sympatiska och meningsskapande än programmen på Svt eller Tv4 trots att jag inte ens förstår de språken.
   Samma dag som jag informeras om ovanstående krigsmanifestation har man på de etablerade kanalerna tid och resurser att prata om vädret och helgens Idolvinnare, sport och norska fjällstugor men inte de saker som rör och kommer påverka alla människor i Sverige för all framtid: Sverige har blivit en krigsförande nation vid sidan av USA.

Målningen "Svenska flaggan transformeras till ett attackplan" var en del av Helena Bengtssons utställning "Sweden in war" i Liljeholmsgallerian 2010.

1:a april redan i januari

Kategori: Af

 


KOMMENTAR Var det någon mer som reagerade på Svt:s nyhetsinslag den 14:e januari? -Den svenska militären ska nu rekrytera soldater på Arbetsförmedlingen… 4000 soldater per år… ”Satsningen” sågs som något positivt och Svt:s journalist i frågasatte inte saken…
   I USA kan ju fångar få sitt straff omvandlat till krigstjänstgöring, det kanske är något även för Sverige att prova. Mord som merit?
   På de etablerade kanalerna blir nyhetsinslagen om vår omvärlden allt mer groteska dag för dag. Journalisternas viktigaste uppgift är att granska makten. När journalisterna inte gör sitt jobb blir Sverige ett allt märkligare land att leva i.