artstruck

 

Efter Örebrodådet gick Stadsminister Kristersson snabbt ut i media och sa att "Vi ska inte spekulera"  Tänk att bli utsatt för ett rasistiskt massmord och sedan dessutom förbjudas att prata om att det var just det. 

   Polisen sa från första början att det inte fanns ideologiska motiv. Även på den 8:e dagen efter dådet sa Polisen att mördaren valde sina offer slumpmässigt. Hur kommer det sig att Polisens uttalande som uppenbarligen inte stämmer, fick stå oemotsagt i media? Alla vet att inne på Sfi-skolan finns det invandrare, själva namnet Sfi står ju för svenska för invandrare.

   Stor del av medieSverige gick på Kristersson och Polisens linje. Man rubricerade dådet som "skolskjutning."  Tv 4 stack ut med sitt ljudklipp som tydde på rasistmotiv och möttes av massiv kritik. På klippet hörs en arg mansröst skrika och sedan en kraftig skottsalva. I den situationen inne på skolan, vem skulle det kunna vara på klippet förutom gärningsmannen? Därinne är ju alla troligen vettskrämda och knäpptysta för att inte gärningsmannen ska attackera en.

 

Media har undfallit att ge medborgarna information. Vi vill se bild på offren. Vi vill se det uppenbara för att stilla våra farhågor. Efter en vecka fick vi veta offrens namn vilket besannade de misstankar många av oss hade. Nio av tio kunde klassificeras som just "invandrare" och snart kom det fram att gärningsmannen hade besökt en sajt som tidningen Expo klassicierar ligga långt högerut från SD:s läger.

 

Det är Svt och Sveriges radio (SR) som begått de allvarligaste misstagen i sin bristande bevakning. Hos kommersiella mediaaktörer möttes man av en betalvägg när man sökte elementär samhällsinformationen om dådet. Svt och SR har som statlig media ett bredare ansvar i att ge medborgarna information.

 

Och var är säkerhetstänket från de ledande i Sverige? Om Kristoffersson skulle skött sitt jobb skulle han omedelbart utreda hotsituationen och inrätta skydd vid alla moskéer i Sverige då nya attentat antagligen kommer följa. Oviljan eller oförmågan hos politiker och Polis att utföra sitt arbete och medias servilitet inför makten är slående.

 

Med sitt påbud tog Kristersson tog bort narrativ från oss, det vill säga vår möjlighet att orientera oss i det som sker. Utan att ha möjlighet att förstå vad som sker oss blir vi desillusionerade och passiva. En vecka av ovisshet. Jag hade skenande panikångest under dessa dagar. Andra har berättat om sömnlöshet och känsla av att hålla på att förlora förståndet. Så Kristerssons metod att lägga locket på var effektiv.

 

Det finns även en politisk sprängkraft i händelsen. Ett oprovocerat massmord är så pass extremt att vi i Sverige skulle kunna bli omskakade och bestämma oss för att sätta stopp för den skenande och farliga rasismen. Men då måste vi få information så att vi kan analysera händelsen. Det tog Kristersson från oss eftersom hans politiska agenda tycks vara den motsatta. Massmordet passade inte hans syften och därför kväste han dess magnitud från sin position.

 

 

Efter dådet och sveket från tre samhällsnivåer -polis, politiker och media kändes det som att jag aldrig mer skulle kunna känna glädje igen. Men efter en vecka började det i alla fall råda enighet om det rasistiska motivet inom vänstern och dess tidningar. Fortfarande inte i det övriga media eller civilsamhället. "Konstigt nog" så förstod dock extremhögern budskapet i dådet och gärningsmannen Rickard Andersson hyllades i deras media. Man drev med offren.

 

Tre dagar innan dådet hade Kristersson benämnt invandrarna som orsaken till kriminaliteten i Sverige. 2022 uttalade Kd:s partiledare Bush att Polisen borde skjuta 300 muslimer, upprorsmakare och kriminella, efter det så kallade påskupploppet mot Rasmus Paluden koranbrännande. Tiden gick. Hennes uttalande relativiserades. Klippet rensade bort från Google. Andra Kd-politiker försvarade henne. "Det var inte så hon menade."

 

Det är det som sker nu. De som uppfattar det som folkets röst kommer fortsätta att mörda muslimer. På 90-talet skrämde "Lasermannen" slag på landet när han sköt skarpt mot invandrare. Han uppfattade det som han gjorde det som folkviljan i landet önskade. Rasismen blossade även då och under 80-talet med nazistisk mobilisering och mord på homosexuella. Bränder mot flyktingförläggningar och framsteg för det främlingsfientliga partiet Ny Demokratis. Polisens dåvarande lamhet och ineffektivitet i utredningarna skulle senare komma att uppmärksammas. De behandlade offren oetiskt. Det verkade nästan som de inte ville lösa brotten.

 

Finns det mönster i hur Sverige hanterar dåd och katastrofer som Palmemordet, Estonia, 80-talets ubåtskränkningar [från västligt håll], brotten mot Da Costa, Örebromassakern och andra rasistiska dåd? Journalisten Lars Borgnäs som förut arbetade på SVT:s Uppdrag granskning har nagelfarit flera av dessa händelser och anser det. Locket på, brotten förblir olösta.

   Nu skrivs det i media att Örebrodådet kanske inte ens kommer att leda till rättegång och det för mig glasklara motivet inte kommer kunna fastställas. Borgnäs:

 

"Sanningen har dolts bakom hemligstämplar och ofullständiga utredningar och ersatts med "offentliga sanningar." Kommissioner har hindrats från att komma åt central information, vilseletts och påverkats av aktörers dolda agendor. Där utredare har påpekat brister har dessa inte åtgärdats."

 

 

De sista veckorna har hela det politiska landskapet förändrats. Saker som tidigare skulle ha varit osannolika haglar nu över oss dag för dag. Trump som vid sin installation mer brutalt än vid hans förra presidentperiod började att montera ned den amerikanska statsapparaten och kom med chockdoktrinen med 200 andra radikala åtgärder. En statskupp, kallar många experter det som sker i USA just nu. Nya häpnadsväckande koallitioner skapas på världskartan.

   

Så pass extrema saker sker både nationellt och internationellt att forskare påtalar att det är en ny epok vi trätt in i sedan början av februari. Den epoken vi hittills har levt i har av vänstern kallats senkapitalismens epok eftersom dels den börjar urarta och dels man vill se ett slut på kapitalismen. Andra, till exempel forskaren Torkel Lindqvist kallade epoken förfascistoid då den innehaft element av samma slag som under 1930-talet då judarna alltmer utmålades som ett hot. Fast det i vår tid är muslimer som var den huvudsakliga måltavlan. Andra forskare inom religion kallade tiden för postsekulär, då de till skilland för vad de förutspått såg ett uppsving för islam och new age och kristen religiositet världen över.

 

Vad är det då för epok vi nu anträder? Den fascistoida säger en del medan andra föreslår begreppet den totalitära epoken då den amerikanska nya politiken saknar fascismens kännetecken korporativism. Historiker anser att på grund av att USA:s nyliga ambition att bygga ett imperium vid sidan av bland annat Ryssland genom att annektera Kanada och Grönland, så är det en parallellitet med 1700 och 1800-talens imperiebygge. En utveckling som få kunnat förutspå.

 

Ännu vet vi inte i vilken grad allt detta extrema kommer trappas upp. De flesta stänger av och fortsätter med sin livsstil när det samhället vi hade tagit för givet urartar och vi andra, som fortfarande försöker upprätthålla oss som något slags politiskt subjekt, vi bävar.

   Vad skulle få oss att vakna och börja agera? Uppenbarligen inte massmord och hot om världskrig. Hur djup är vår sömn?