artstruck

KRÖNIKA Är det någon mer än jag som anser att valkampanjerna spårar ur allt mer? Igår ringde Socialdemokraterna på dörren och gav mig en röd ros... Den kommer vissna innan valdagen. Min väninna fick en present på posten: en kokbok från Moderatkvinnorna. En kokbok till de kvinnliga väljarna, så typiskt konservativt...

Alla är sellouts. Men det är ju också vad den rådande marknadsekonomin går ut på. Allt och alla går att sälja, vi blir allt mer av objekt inför varandra. Den som säljer sig billigast får vara med och leka.

Och det är därför en del av oss har gjort motstånd mot högerns ideologier ända sen de myntades för några århundraden sedan.

Överklassens parti Moderaterna säljer ut sig och kallar sig arbetarparti för att vinna massornas gunst. Men det är bara retorik, partiet har agerat som en bromskloss i moderna samhället ända sedan det grundades. Moderaterna motarbetade först allmän rösträtt, sedan kvinnlig sådan 1918. Bekämpade 8-timmars arbetsdag 1918 och dödsstraffets avskaffande1921, sjukkassan 1931, arbetslöshetskassan 1934, tvåveckors semester 1938, sanktionerna mot apartheid på 60-talet…

Snart är skadorna som Alliansen åsamkat välfärdssamhället irreparabla. De kommer kräva en smärre revolution för att återställas: de kommunala bostadsföretagen som gjort det möjligt för även låg och mellaninkomsttagare att få en bostad, är snart ett minne blott. Nedmonteringen av sjukförsäkringssystemet har kostat några människor, hur många vet vi inte än, deras liv. Till och med ett av Sveriges signum utomlands: allemansrätten trasas sönder så att fler rika nu kan ta en dopp utan att lämna sin tomtgräns.

-Är du vänsterpartist? frågade ett litet skolbarn mig utanför Vänsterns valstuga där jag lät mig bjudas på kaffe häromdagen. -Nej, får jag nog svara även om jag kommer lägga en taktisk röst på Vänsterpartiet på söndag. Enligt gängse politiska vokabulär måste jag nog kallas vänsterextremist. Idag anses det nämligen extremt att gilla rättvisa och solidaritet, fred och gemenskap.