artstruck

Islamofobi helt legitim

Kategori: Allmänt


KOMMENTAR
 Jag har alltid tänkt att tiden just före Nazi-Tysklands skapande måste vara fasansfull att uppleva: den ökande rasismen, att se hur den ena vännen efter den andra ansluter sig till nazismen. Att dagligen se kränkningarna som ingen ingriper mot. Många håller med mig om att nazisternas gärningar var hemska och frågar "Hur kunde det ske?" 
   Men vad är det egentligen som sker nu? Jag pratar med några vänner som varit i ett land med "araber". Ordet uttalas som om man pratar om gatuhundar och man beskriver om hur man sjasat iväg dem när det varit allt förpåflugna försäljare. Själv var jag också nyligen i semester i ett muslimskt land. Jag uppfattade innevånarna som betydligt mer lugna, kärleksfulla och andliga än vad svenskarna är om man nu ska jämföra eller kategorisera i över huvud taget. 
   För ett tag sedan var jag på vad en del skulle kalla en "vänsterfest". Också där kom ämnet på tal. De "kvinnoföraktande muslimerna" omtalades med förakt, speciellt av männen. Vad ann denna plötsliga iver för feministiska frågor? Vad jag vill säga till dessa män är: städa på er egen bakgård först, annars kallar jag ert engagemang för ren rasism. Det finns mycket att göra i Sverige fortfarande, jag uppmanar er att ansluta er till de få manliga feministerna. Starta upprop, börja städa hemma, kämpa mot lönediskriminering...
   Även på en kristna hemsidor vädras föraktet mot muslimer. Kristna som ju annars brukar vara kända för sin tolerans och människokärlek.
   Dagens islamofobi är det nya judehatet. Jag skäms för att leva i denna tid i detta tysta land. Vi måste börja tala och reagera mot den nya rasismen mot araber och muslimer som verkar ha blivit helt legitim efter 11:e septemberattacken.

Rasist-rast

Kategori: Allmänt



KRÖNIKA
På kafferasten njuter vi av det goda starka kaffet. Lena, Olga, Kattis och jag sitter vid det runda bordet med en liten blombukett på. Samtalet rör sig mot ämnet politiker.
– De som tar beslut om integration bor ju själv i innerstan. De vet inte hur det är, säger Olga, en gullig kvinna i 50-årsåldern. Jobbar inom psykiatrin och är intresserad av personlig utveckling.
   De andra nickar men säger inget. Nihad är inte med på rasten, därav kanske modet att nu tala om "invandrare". Lenas blick är engagerad och söker min för att se om jag håller med. Det gör jag inte, och nickar ej heller. Säger ingenting eftersom jag straxt ska resa mig upp och säga adjö, det är sista gången jag träffar dessa damer på kurs i högsommaren.
   Men i huvudet börjar det spinna. Jag skulle ha sagt: "Jag vet "hur det är". Jag umgås med och tycker att "invandrare" är trevligare än svenskar. De är generellt mer allmänbildade och socialt kompetenta." 
   Svenskars historiekunskaper verkar begränsas till perioden andra världskriget och hur hemskt det var då. Jag anser att den perioden inte var ett undantag i historien. Nazismen hade en förhistoria med århundraden av rasism och även en efterhistoria som leder oss fram till idag då hundratals afrikanska båtflyktingar dör innan de når den Europeiska kontinenten. Varför flyr de? Inbördeskrig och extrem fattigdomen i Afrika är en direkt konsekvens av vår vita kolonialism där. Att de dör nu är inte roligare än alla nazismens dödsoffer på 30 och 40-talet.
  Men nånting jag verkligen ogillar är smygrasism. Den vidriga typen av mobbinganda som nu vädrar morgonluft: det börjar bli accepterat att hysa dessa åsikter. Så var det inte för 10 -15 år sedan. Historikern Helené Löw varnade redan 1997 på Dn:s debattsida för att medelklassen i Sverige kommer att tendera till rasism när konjunkturen i Europa går nedåt. Så rätt hon skulle få. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag ana att rasism skulle bli legitimt till den grad att gemene man nu på kafferaster, på fester och i allt fler sammanhang börjar yttra sig rasistiskt.

Ökande rasism mot muslimer

Kategori: "De där där nere"

                               

NYHET Efter "11:e september-attacken" 2001 uppstod en attitydförändring gentemot muslimer i Sverige. Amerikanska och svenska rapporter visar nu på ökad islamofobi i Sverige och övriga Europa. Men rasismen har varit alarmerande under decennier.

Antisemitism och diskriminering av muslimer och romer ökar på många håll i Europa enligt en rapport från Usa:s utrikesdepartement 2010. Eapporten hänvisar bland annat till det Schweiziska förbudet mot byggandet av minareter 2010.


                                       Slöjmotstånd indikator på islamofobi

I Sverige känner var femte svensk ett extremt stort motstånd mot alla typer av muslimsk slöja.
– En bra indikator för graden av islamofobi i Sverige, anser Orlando Mella, professor vid Uppsala universitet, som presenterade Mångfaldsbarometern 2010.

Hela 81,9 procent tycker det är helt oacceptabelt att bära den heltäckande burkan i skolan eller på jobbet. 2006 identifierades hatbrottsmotiv i närmare 3300 brottsanmälningar, varav 67 procent hade främlingsfientliga motiv, enligt Brottförebyggande rådet. Det innebar en ökning med 11 procent sedan året dessförinnan.
                                                
                                                  Hatbrott mot muslimer


Under 1990-talet ökade det rapporterade islamofoba våldet, hoten och diskrimineringen i Europa och Usa. Sedan 2006 redovisas hatbrott med islamofobiska motiv (250 brott under 2006) i Sverige. Brå skriver själva att de många kategorierna gör det svårare att se helheten i utvecklingen.


Från 2007 till 2008 ökade antalet anmälda islamofobiska hatbrott  med 32 procent. De vanligaste brotten var ofredande och olaga hot.

Kriterierna för att ett brott ska kallas för hatbrott är också ytterst snäva. Gärningsmannen ska tillhöra majoritetsgruppen och brottet ska riktas mot en minoritetsgrupp för att få definitionen "hatbrott". Det har förändrats sedan 2008, vilket enligt Eva Tiby, docent på Stockholms universitet, gör att en maktaspekt försvinner. I Apropå, Brå:s tidskrift anger hon att: 

– Tidigare var hatbrott något minoriteten utsattes för men nu kan alla vara offer. Samtidigt kan man också fråga sig hur man ska se på minoriteter, säger hon. Som exempel nämner hon en etnisk svensk som befinner sig i ett invandrartätt område, eller en heterosexuell person på en gayklubb.


                            Polischef kritiserar Polisen för att bortse från rasism

Eva Tiby har mött skepticism hos Polisen när hon utbildat dem om hatbrott.

– Några tror att det handlar om att minoriteterna ska premieras, men så är det ju inte. De ska upp på samma nivå som alla andra, säger Eva Tiby.

Det är polisen som har ansvar för att beskriva brottet. Av de hatbrott som anmäls går knappt ett av tio till åtal. Att Polisen i flertal fall inte identifierat ett brott som rasistiskt är ett problem. I de senaste "Malmömorden" hade polisen exempelvis inte identifierat det ytterst tydliga rasistiska motivet.

Före detta polischefen Eric Rönnegård kritiserar på siten newsmill.se detta och sätter det i samband med att hatbrotten började nedprioriteras inom polisen efter 11 september-attacken.

                                                      14 politiska mord under 90-talet

Även under 90-talet underlät polisen att ingripa mot användning av nazistiska symboler trots att det var olagligt.

Brå anger att mörkertalet för hatbrotten är stort. De utsatta gruppernas anmälningar begränsas av lågt förtroende för rättsamhället samt bristande språkkunskaper, enligt myndigheten.

En annan anledning skulle kunna vara att man avstår anmälan om man inte har fått uppehållstillstånd eller av andra orsaker inte känner sig trygg i det nya landet.
                                            
Den ökade rasismen mot muslimer är en fortsättning på ett alltmer rasistiskt Europa de senaste decennierna. 90-talet innebar en våg nedbrända flyktingförläggningar och mord på invandare. Minst 14 personer mördades av personer med kopplingar till extremhögern under årtiondet, enligt tidningen Expo. Grov misshandel förekom också frekvent med rubriceringen mordförsök.

De rasistiska "kampanjerna", som Expo kallar det, hade en tendens att äga rum periodvis. En sommar följd av intensiva kampanjer mot flyktingförläggningar följdes av en period av relativt lugn. Periodiciteten beror oftast på yttre faktorer, t.ex. att en ny organisation bildats, att ett visst parti har inlett en kampanj eller att en viss händelse uppmärksammades i massmedia.

Tidningen kritiserar Säkerhetspolisen för att under många år närmast mekaniskt ha förkunnat att nazister inte utgör ett hot mot demokratin och att man på Säpo sägs ha "god kontroll på de olika grupperna". "Bland offren för nazismen klingade sådana försäkringar ihåligt", skriver Expo.