artstruck

USA antar diktaturens kännetecken

Kategori: Fascism

                                     
 
Trump trotsar den amerikanska lagen och skrämmer kritiska röster och myndigheter till lydnad och förlamning. När presidenten själv slutar följa lagen kan man inte längre kalla hans styre för demokratiskt. Hans metod att begränsa yttrandefriheten genom att stänga ned nyhetsmedia är ytterligare ett klassiskt steg mot diktatur. Trumpismens sekteristiska drag och dess rasistiska måltavla kan anses vara ett tredje och ett fjärde sådant. Men ett motstånd börjar formera sig inom juridik och militär och bland folket.
 
Amerikas president har i veckan orsakat en konstitutionell kris på ett sätt som aldrig skett tidigare i landets historia. Han trotsade domaren Boasberg som sakligt invände mot regeringens nyliga order om deportationer av över 260 emigranter till El salvador. Trump har ibland hävdat att de utvisade är "våldtäktsmän, pedofiler och mördare" och andra gånger att de är medlemmar av en kriminell organisation.
   Han använde en krigslag från 1700-talet enligt vilket man inte behöver pröva var och en person juridiskt utan kan utvisa en hel grupp. Boasberg menar att deportationerna är olagliga eftersom dokumentet gäller endast då USA ligger i krig med nationen vars medborgare de vill utvisa, i det här fallet Venezuela. 
 
Som svar har både Trump och Musk uttalat att de hotar domare med riksrätt (=impeachment) om de inte är följsamma mot regerings politik. Trump raljerar som brukligt om domaren som "en radikal vänstervriden galning," vilket inte alls stämmer.
   Högsta domstolens chefdomare uttalar sig nu att Trumps hot om riksrätt är olämpligt. Landets ledande jurister invände från första början mot förfarandet att hota med riksrätt då det finns andra sätt att opponera sig mot ett beslut.
 
Bernie Sanders samlar motståndet
 
-Vi lever i en fascistisk diktatur, säger amerikanska författaren Elie Mystal angående att presidenten trotsar lagen. Han anser Trump vara en diktator som ger sig på sina motståndare från sin maktposition och påminner även om presidentens försök att strypa nyhetsmedia som kritiserar honom. 
 
Problemet är att domstolen eller någon annan instans inte kan agera mot Trump kriminella ordrar eftersom det är han som upphåller positionen som landets överbefälhavare (Commander-in-Chief). En juridisk lucka i systemet har alltså uppstått. Mystal anser därav att det är det amerikanska folket själv som måste ingripa nu och befria politiska fångar och agera mot deportationer.
 
Regeringen drastiska åtgärder att stänga ned den sociala infrastrukturen och införa tariffer har kört ekonomin och börsen alltmer i botten sedan december. Inflationen ökar och sjukhus kommer tvingas stänga, bönder gå i konkurs på grund av indragna bidrag och sjuka och socialbidragstagare bli av med sin basala inkomst från en dag till den andra.
 
Bernie Sanders, en av de mest populära politikerna i landet tillhör Demokraternas vänsterfalang och samlade 35000 personer häromdagen när han höll tal på en arena. Stora skaror över hela landet deltar i lokala debatter och verkar formera ett motstånd. Överbygganden av det republikanska partiet å sin sida har radikaliserats högerut och är nu mestadels lojalt till Trump sedan han rensat ut kritiker efter hans förra presidentskap. Då han var bakbunden av dess mer traditionella ledning och kunde inte agera helt som han ville. 
 
Ständigt nya extrema utspel
 
Även på andra sätt har USA alltmer antagit diktaturens form under de sista veckorna. Samtidigt som Trump och Musk talat om vikten av yttrandefrihet stänger regeringen ned flera amerikanska nyhetskanaler som varit kritiska till regimen, till fördel för det Trump-positiva Fox news. Med andra ord så begränsar man nu yttrandefriheten för oppositionen. Man har börjat fängsla meningsmotståndare och partiets toppskikt hetsar mot dem och kallar dem upprorsmän. Experter tror att nästa steg är fortsatta deportationer av oliktänkande och andra som inte passar i den nya linjen.
 
Även andra infall från presidenten tangerar att bryta lagen och osäkerheten i landet är stor. Förra veckan skrev Trump på en digital plattform att han river upp den förra presidenten Bidens benådningar, vilka till stor del gällde personer som utrett eller varit kritiska mot Trump. Presidenten framhärdar även i sina planer på att ta över Grönland och Kanada, vilka många från början hade svårt att ta på allvar.
   Ett ytterligare oroväckande uttalande är att han säger sig komma att ställa upp i valet 2028, något som inte är möjligt då presidenter endast kan sitta i två omgångar enligt konstitutionen. Trump har lyft tanken att införa en förändring så att det blir möjligt, vilket verkar vara ännu ett exempel på hans taktik att reta upp och skrämma motståndare och skaka om i vad som anses möjligt.
 
Med tanke på att nationen uppvisar alltfler tecken på att övergå till en diktatur så kan man undra vad nästa steg blir? Att skjuta motståndare och upprorsmän var nästa steg av skapandet av det tredje riket i Tyskland på 1930-talet och man kan nästan känna våldet ligga i atmosfären i det polariserade USA. Därav är de som ännu vågar opponera sig mycket modiga och just nu behövs mycket mod i USA. 
   En del militärer och veteraner säger att de är redo att stå upp för konstitutionen och gå mot Trump. I nuläget avvaktar många vad Högsta domstolens nästa steg blir angående utvisningarna och riksrättshotet.
 
Bild av Brett Sayles: https://www.pexels.com/sv-se/foto/1046399/

Massmordet som gick under radarn

Kategori: epok

 
Veckan efter Örebrodådet hamnade jag i ett vakuum. Något skavde. Verkligheten skavde. Jag hade så oerhört svårt att förstå konsensusen om att man INTE ska tolka ett massmord på en Sfi-skola av en vit man, som rasistiskt i vår tid av blossande rasism.
   Samtidigt sker så pass extrema förändringar internationellt så det är tal om att vi just är i stånd att äntra en ny epok. Skrämmande nog så lämnar vi den förfascistoida epoken och går  in i den totalitära.
 
Efter Örebrodådet gick Stadsminister Kristersson snabbt ut i media och sa att "Vi ska inte spekulera"  Tänk att bli utsatt för ett rasistiskt massmord och sedan dessutom förbjudas att prata om att det var just det. 
   Polisen sa från första början att det inte fanns ideologiska motiv. Även på den 8:e dagen efter dådet sa Polisen att mördaren valde sina offer slumpmässigt. Hur kommer det sig att Polisens uttalande som uppenbarligen inte stämmer, fick stå oemotsagt i media? Alla vet att inne på Sfi-skolan finns det invandrare, själva namnet Sfi står ju för svenska för invandrare.
   Stor del av medieSverige gick på Kristersson och Polisens linje. Man rubricerade dådet som "skolskjutning."  Tv 4 stack ut med sitt ljudklipp som tydde på rasistmotiv och möttes av massiv kritik. På klippet hörs en arg mansröst skrika och sedan en kraftig skottsalva. I den situationen inne på skolan, vem skulle det kunna vara på klippet förutom gärningsmannen? Därinne är ju alla troligen vettskrämda och knäpptysta för att inte gärningsmannen ska attackera en.
 
Media har undfallit att ge medborgarna information. Vi vill se bild på offren. Vi vill se det uppenbara för att stilla våra farhågor. Efter en vecka fick vi veta offrens namn vilket besannade de misstankar många av oss hade. Nio av tio kunde klassificeras som just "invandrare" och snart kom det fram att gärningsmannen hade besökt en sajt som tidningen Expo klassicierar ligga långt högerut från SD:s läger.
 
Det är Svt och Sveriges radio (SR) som begått de allvarligaste misstagen i sin bristande bevakning. Hos kommersiella mediaaktörer möttes man av en betalvägg när man sökte elementär samhällsinformationen om dådet. Svt och SR har som statlig media ett bredare ansvar i att ge medborgarna information.
 
Och var är säkerhetstänket från de ledande i Sverige? Om Kristoffersson skulle skött sitt jobb skulle han omedelbart utreda hotsituationen och inrätta skydd vid alla moskéer i Sverige då nya attentat antagligen kommer följa. Oviljan eller oförmågan hos politiker och Polis att utföra sitt arbete och medias servilitet inför makten är slående.
 
Med sitt påbud tog Kristersson tog bort narrativ från oss, det vill säga vår möjlighet att orientera oss i det som sker. Utan att ha möjlighet att förstå vad som sker oss blir vi desillusionerade och passiva. En vecka av ovisshet. Jag hade skenande panikångest under dessa dagar. Andra har berättat om sömnlöshet och känsla av att hålla på att förlora förståndet. Så Kristerssons metod att lägga locket på var effektiv.
 
Det finns även en politisk sprängkraft i händelsen. Ett oprovocerat massmord är så pass extremt att vi i Sverige skulle kunna bli omskakade och bestämma oss för att sätta stopp för den skenande och farliga rasismen. Men då måste vi få information så att vi kan analysera händelsen. Det tog Kristersson från oss eftersom hans politiska agenda tycks vara den motsatta. Massmordet passade inte hans syften och därför kväste han dess magnitud från sin position.
 
Extremhögern förstod budskapet
 
Efter dådet och sveket från tre samhällsnivåer -polis, politiker och media kändes det som att jag aldrig mer skulle kunna känna glädje igen. Men efter en vecka började det i alla fall råda enighet om det rasistiska motivet inom vänstern och dess tidningar. Fortfarande inte i det övriga media eller civilsamhället. "Konstigt nog" så förstod dock extremhögern budskapet i dådet och gärningsmannen Rickard Andersson hyllades i deras media. Man drev med offren.
 
Tre dagar innan dådet hade Kristersson benämnt invandrarna som orsaken till kriminaliteten i Sverige. 2022 uttalade Kd:s partiledare Bush att Polisen borde skjuta 300 muslimer, upprorsmakare och kriminella, efter det så kallade påskupploppet mot Rasmus Paluden koranbrännande. Tiden gick. Hennes uttalande relativiserades. Klippet rensade bort från Google. Andra Kd-politiker försvarade henne. "Det var inte så hon menade."
 
Det är det som sker nu. De som uppfattar det som folkets röst kommer fortsätta att mörda muslimer. På 90-talet skrämde "Lasermannen" slag på landet när han sköt skarpt mot invandrare. Han uppfattade det som han gjorde det som folkviljan i landet önskade. Rasismen blossade även då och under 80-talet med nazistisk mobilisering och mord på homosexuella. Bränder mot flyktingförläggningar och framsteg för det främlingsfientliga partiet Ny Demokratis. Polisens dåvarande lamhet och ineffektivitet i utredningarna skulle senare komma att uppmärksammas. De behandlade offren oetiskt. Det verkade nästan som de inte ville lösa brotten.
 
Finns det mönster i hur Sverige hanterar dåd och katastrofer som Palmemordet, Estonia, 80-talets ubåtskränkningar [från västligt håll], brotten mot Da Costa, Örebromassakern och andra rasistiska dåd? Journalisten Lars Borgnäs som förut arbetade på SVT:s Uppdrag granskning har nagelfarit flera av dessa händelser och anser det. Locket på, brotten förblir olösta.
   Nu skrivs det i media att Örebrodådet kanske inte ens kommer att leda till rättegång och det för mig glasklara motivet inte kommer kunna fastställas. Borgnäs:
 
"Sanningen har dolts bakom hemligstämplar och ofullständiga utredningar och ersatts med "offentliga sanningar." Kommissioner har hindrats från att komma åt central information, vilseletts och påverkats av aktörers dolda agendor. Där utredare har påpekat brister har dessa inte åtgärdats."
 
Vad fort det gick
 
De sista veckorna har hela det politiska landskapet förändrats. Saker som tidigare skulle ha varit osannolika haglar nu över oss dag för dag. Trump som vid sin installation mer brutalt än vid hans förra presidentperiod började att montera ned den amerikanska statsapparaten och kom med chockdoktrinen med 200 andra radikala åtgärder. En statskupp, kallar många experter det som sker i USA just nu. Nya häpnadsväckande koallitioner skapas på världskartan.
   
Så pass extrema saker sker både nationellt och internationellt att forskare påtalar att det är en ny epok vi trätt in i sedan början av februari. Den epoken vi hittills har levt i har av vänstern kallats senkapitalismens epok eftersom dels den börjar urarta och dels man vill se ett slut på kapitalismen. Andra, till exempel forskaren Torkel Lindqvist kallade epoken förfascistoid då den innehaft element av samma slag som under 1930-talet då judarna alltmer utmålades som ett hot. Fast det i vår tid är muslimer som var den huvudsakliga måltavlan. Andra forskare inom religion kallade tiden för postsekulär, då de till skilland för vad de förutspått såg ett uppsving för islam och new age och kristen religiositet världen över.
 
Vad är det då för epok vi nu anträder? Den fascistoida säger en del medan andra föreslår begreppet den totalitära epoken då den amerikanska nya politiken saknar fascismens kännetecken korporativism. Historiker anser att på grund av att USA:s nyliga ambition att bygga ett imperium vid sidan av bland annat Ryssland genom att annektera Kanada och Grönland, så är det en parallellitet med 1700 och 1800-talens imperiebygge. En utveckling som få kunnat förutspå.
 
Ännu vet vi inte i vilken grad allt detta extrema kommer trappas upp. De flesta stänger av och fortsätter med sin livsstil när det samhället vi hade tagit för givet urartar och vi andra, som fortfarande försöker upprätthålla oss som något slags politiskt subjekt, vi bävar.
   Vad skulle få oss att vakna och börja agera? Uppenbarligen inte massmord och hot om världskrig. Hur djup är vår sömn?
 
Bild av Victor Moragriega

"Man kan ju ändå inte göra något"

Kategori: Allmänt

En sak förundrar mig och det är människors förhållande till det samhällsskick vi lever i. Demokrati alltså.
 
Nyligen hamnade jag i ett lunchsamtal med ett par samhällsintresserade välutbildade personer i 40-årsåldern. Vi förfärades över världsläget med heilande företagsmagnater, Donald Trumps chockdektrin och hans planer på att ta över Panamakanalen och krig i vårt närområde. En av dem säger då att det är bara att strunta i allt detta. "Man kan ändå inte göra något."
   Mitt svar på det blev att folket kan ju göra allt. I en demokrati är det folket som bestämmer!
   Även idag fick jag höra en replik som liknade den förra angående det politiska läget: "Det bästa i nuläget är att fokusera på sig själv och sin närmiljö. Se till att må bra."
   Min respons blir – men då kan ju populistiska ledare styra fritt, ett passiviserat folk som accepterar sin ledare är ju det de vill?
 
Vad har människor idag för syn på samhället vi lever i? Jag som är född på 70-talet blev i alla fall grundligt utbildad i hur en demokrati fungerar. Kritiskt tänkande var en del av skolans läroplan. Ett annat fokus var andra världskriget och Förintelsen. "Hur kunde det ske?" undrade vi på den tiden.
 
Filosofen Hanna Arendt och hennes text om den fascistiske ledaren och hans folk har aktualiserats på sistone.
 
Istället för att analysera totalitära regimer utifrån det ideologiska innehållet i deras doktriner eller som en specifik, auktoritär form av politiskt styre, menade hon att totalitarismens särdrag måste förstås utifrån vad hon kallar den moderna, politiska lögnen. Ledaren ljuger och folket blir desorienterat och börjar tvivla på allt och ger till sist upp. Ledaren får den totala makten. Arendt blir högaktuell med tanke på Trumps ihärdiga ljugande.
 
Men även i svensk kontext använder våra ledare lögner. Vår stadsminister Kristersson totalförnekade att han genom kontakt med direktören KD-politikern Thorbjörn Larsson, fick ett exklusivt lägenhetskontrakt på Södermalm som egentligen var menat för behövade kvinnor. Hans oetiska inblandning i adoptionsfrågan vägrar han fortfarande svara på frågor om. Kristersson lovade förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbeta med Sd. Sedan samarbetade han med Sd. Efter Joe Bidens seger i det förra amerikanska valet fördömde Kristersson Donald Trump men när nu Trump är tillbaka betygar han istället vikten av bra relationer till USA. Att Kristersson sedan driver hets mot "kriminella invandrare" gör inte saken bättre.
 
Sociologen Jennifer Walter menar att Trump och andra populister använder just tekniken att överväldiga folket. Trump har under sina första dagar vid makten infört 200 lagförslag för att omvandla det amerikanska samhället. Han använder chock och kaos för att desorientera folket så att de inte orkar göra motstånd mot de radikala förändringarna.
 
Och jag erkänner att även jag har checkat ut. Efter Socialdemokraternas kovändning i Natofrågan så orkade jag inte längre och jag har undvikit nyheter och media sedan dess. Orkade inte ta in faktumet att vi snart kommer vara överflugna av amerikanska stridsplan i vardagen. Men nu är det dags att återgå till politiken. Dags att återta vår plattform och använda vår makt som samhällsmedborgare.
 
Bild av Anete Lusina.
 

Drev mot drev -Da Costa fortsätter oroa oss

Kategori: Allmänt

                                 

Svt:s dokumentärserie Det svenska styckmordet om brotten mot Catrine Da Costa känns som en skattefinansierad mörkläggning. Serien fungerar som en hjärntvätt, media-Sverige är plötsligt övertygade om de misstänkta läkarnas oskuld. Dokumentärmakarna smular sönder trovärdiga vittnesmål från en rad kvinnor. Att Svt finansierat och sänder denna feministiska backlash är oroväckande.

Upphovsmännen till dokumentären, andra mediaröster och politiker förfasas över vad de anser vara ett rättshaveri och drev mot de två huvudmisstänkta männen i Da Costa-affären. Dan Josefsson, en av skaparna till dokumentären säger i Expressen att pendeln under 1980-talet i att uppmärksamma övergrepp slog för långt. På DN:s ledarsida frågar man "Hur mycket är ett sönderslaget liv värt?" och syftar på läkarna. Som följd är det lätt att undra hur mycket den prostituerade heroinisten Da Costa:s liv är värt eftersom hon tvingades dö på ett fasansfullt vis och brotten mot henne ännu efter 40 år inte är uppklarade? Jag anser att serien nu bidrar till ett drev åt motsatt håll och riskerar att flytta tillbaka positionerna för våldsutsatta. 

Ett tips inkom till Polisen

När det gäller att identifiera en psykopatisk brottsling brukar förloppet utspela sig ungefär som det visade sig ske runt den man som kallats Obducenten när brotten mot Catrine Da Costa uppdagades i mitten av 1980-talet.

1984 hittades Da Costas kropp i en skogsdunge på gränsen mellan Stockholm och Solna. Polisen fick snart ett tips att gärningsmannen var en person i Polisens inre krets, en obducent som arbetade som rättsläkare på myndigheten. Kollegor och vänner till mannen kom att berätta om hans fascination av strypnings- och hängningsfall och att en hel del makabra saker hade utspelat sig både på arbetsplatsen och privat.*

Jovan Jajs, rättsläkare och professor som var mannens handledare varskoddes om misstankarna och blev först förbluffad och ansåg att denne måste vara oskyldig. Sedan svängde han och tyckte sig se samband och sade sig vara utsatt för psykopatisk manipulation. Han kom att kalla den misstänkte för en "Dr Jekyll och mr Hyde-personlighet" och gav i sitt expertutlåtande till polisutredningen uttryck för att mannen kunde vara skyldig. 

Även fadern till obducentens exfru misstänkte honom för brottet samt även för att ha mördat hans dotter... Obducentens före detta fru uppgavs ha tagit livet av sig, ett märkligt fall där kvinnan upphittats framlutad mot en sänggavel med ett skärp sträckt runt sin hals. När journalisten Lars Borgnäs på dåvarande Uppdrag granskning lät göra en oberoende expertanalys av fallet framkom att det inte kunde vara fråga om ett självmord.**

I den nya serien anges det inte som anmärkningsvärt att obducenten som alltså arbetade som rättsläkare inom Polisen, dels köpte sexuella tjänster på Malmskillnadsgatan där Da Costa figurerat, dels hade en morbid fascination för våldsfilm. Han hade exempelvis raljerat om filmen Motorsågsmassakern inför studenterna i sin rättsmedicinska undervisning.

Det enda potentiella vittnet ohört

Dåvarande hustrun till den andra misstänkta personen -"Allmänläkaren" började ana att hennes man kunde ha utsatt deras dotter för övergrepp och i nästa skede ange att han och obducenten kunde ha varit inblandade i Da Costa-fallet. 1985 tog hon kontakt med Polisen och berättade om sina misstankar om att hennes dotter även kunde ha bevittnat styckmordet. 

Hon uppgav att läkaren och obducenten umgicks privat under den aktuella perioden och att hon hade träffat sin mans kollega. Läkarna skulle sedan att förneka att de hade umgåtts. Polisen bad modern spela in den då drygt två-åriga flickan på band och under tre månader spelade hon in flickans tal. Modern står än idag fast vid sina ståndpunkter.

Polisen anlitade en barnpsykolog och en barnpsykiatriker för att undersöka saken genom att träffa flickan i fråga. Efteråt skrev de en rapport där de angav att flickan troligen hade varit med om händelserna. Varför hörs inte dottern, som idag torde vara cirka 41 år, i serien?

Dessa personer: Jajs, läkarens fru och obducentens exfrus far hade alltså alla haft nära samröre med obducenten men avfärdas fullständigt som trovärdiga i Svt:s dokumentär. Dokumentärserien framställer deras vittnesbörder som tvivelaktiga genom att klippa ut saker från förhören ur sammanhang och framlägga andra förklaringsmodeller till deras agerande. 

Snart därefter kontaktades Polisen av ägaren till en fotoaffär då han hade fått in en fotorulle med bilder som han och hans fru reagerade på. Fotoaffären låg i Solna där Da Costas kropp hade upphittats och där rättsläkarstationen där obducenten arbetade låg. Paret sade att det var otäcka fotografier av en styckad kropp. Kvinnan sade sig även ha sett en man på fotografierna. När Polisen utredde saken pekade fotohandlarna ut läkaren men även obducenten. Enligt dokumentären var resultatet av "vallningen", det vill säga proceduren där fotohandlarna exponerades för de misstänkta i en grupp av män, inte proffesionellt genomförd samt parets vittnesbörd tvivelaktig. Journalisten Lars Borgnäs som arbetat med Da Costafallet under flera år granskade deras vittnesmål och kom fram till något helt annat, att speciellt kvinnan i själva verket var mycket trovärdig i sina iakttagelser. Mannen hade varit lite yvigare då han återgav sina minnesbilder.

Första gången saken drogs i domstol dömdes de två läkarna för mordet. Men snart revs domen upp då nämndemännen gått ut i en kvällstidning efteråt och berättat om processen. När fallet behandlades åter i domstol fastslogs att det otvivelaktigt var två läkarna som hade styckat Da-Costa. Detta faktum förbises fullständigt i dokumentärserien. Domstolen hade dock inte kunnat bevisa att läkarna mördat henne. 

Sanningen om brotten otäck men inte avtäckt

Serien framställer även övriga vittnen som otillförlitliga. En kvinnlig polis vittnade om att hon sett obducenten tillsammans med Da Costa på tunnelbanan våren 1984. En annan kvinna vittnade om att hon sett två män med en barnvagn och ett litet barn gå in i en byggnad en bit från rättsläkarstationen i Solna, sannolikt annandag pingst, vilket antagligen var den aktuella tidpunkten för dåden mot Da Costa. Kvinnan pekade sedan ut de två läkarna som de män hon sett. Enligt Domstolen var detta ett av de bärande vittnesmålen, då det band de två läkarna både till varandra samt till platsen för brottet.

En väninna till Da Costa uppgav att denna under sin sista vecka i livet hade berättat om sin rädsla för två perversa läkare, varav en ofta hade med sig en liten dotter när de träffades. Kvinnan berättade att Da Costa anförtrott henne att läkarna lät flickan vara med då de nyttjade Da Costa. De skrev ut vilka medikamenter hon önskade och brukade vara på den enes arbetsplats då de köpte sexuella handlingar av henne. En av platserna det skedde hade Da Costa kallat för "dödsrummet" och kvinnan undrade i sin dagboksanteckning om Da Costa menade ett bårhusrum. Den ena var lite "egen" hade Da Costa beskrivit och kvinnan hade uppfattat det som att han hade nekrofila böjelser. Da Costa hade berättat att läkarna kunde ta stryptag på henne och binda henne och att detta skrämde henne.***De båda misstänkta männen uppger i sin tur att de aldrig träffat Da Costa.

Serieskaparna driver en tes och underbygger den med hjälp av suggestiva bilder och musiksättning. Fakta och vittnen som inte passar in i tesen skärs bort eller framställs på ett löjeväckande vis, vilket inte är brukligt inom journalistik. Man målar upp en bild av att den tiden led av en incesthysteri. Så var inte fallet, det var istället ett slags feministiskt uppvaknande där man började lyssna på barns och kvinnors vittnande om sexuella övergrepp och ta in att företeelsen var vanligare än vad många ville tro. Hanna Olssons syn på styckmordet med utgivningen av hennes bok Catrine och rättvisan (1990), var en del av detta uppvaknande i det allmänna medvetandet. Olssons perspektiv kom att omfattas av en hel del av den tidens tongivande universitetsjurister, som professorn Madeleine Leijonhufvud samt Christian Diesen. 

I den nuvarande blossande debatten framstår det som att dokumentären uppdagat någonting nytt, det vill säga läkarnas oskuld. Så är inte fallet. Det hela är egentligen en strid mellan två läger ända sedan Da Costa-brotten uppdagades. Det ena lägret utgörs av fraktioner inom Polisen, journalisterna Jan Guillou och Per Lindeberg och polisprofessorn Leif GW Persson som nu återigen gett sig in i debatten och försöker rentvå de två läkarna och talar om justiemord och häxjakt. Det andra lägret består av andra proffesionella inom polis, juridik, rättspsykiatri och journalistik.

Men sakta börjar kritiska röster nu ge gensvar. Juristen Kristina Hultegård klargör i Göteborgsposten att det inte är ett fall av justitiemord då läkarna försökt bli friade ett flertal gånger samt startat skadeståndsprocess mot staten. Saken har prövats om igen under 30 år utan ändrad ugång. Lars Borgnäs uttalar sig i samhällsmagasinet Parabol om att serien är rent ohederlig i sin framställning och faktabehandling. Han påminner om att seriens huvudspår -att vittnesmålet från modern till barnet är tvivelaktigt inte är relevant då vittnesmålet över huvudet taget inte var bärande för den fällande domen, vilket dokumentären ger sken av.

Att börja ta offers upplevelser på allvar leder till att övergrepp blir synliga och kan bestraffas. Starka drivkrafter finns både då och nu som vill ta udden av feminismens och Metoo-vågens framsteg i att ge de mest utsatta röst.

 

* Sanningen är en sällsynt gäst, Lars Borgnäs, Nordstedts förlag, 2003, s.305. Obducenten hade exempelvis ett kranium av en avliden kvinna som han obducerat i sin bokhylla. Även i det brottet var han misstänkt gärningsman. Huvudet och underlivet från Da-Costa saknas fortfarande.

** Ibid, 14.

*** Ibid, .69, 74. 

Källor: Dokumenärserien Det svenska styckmordet, Svt samt boken Sanningen är en sällsynt gäst av Lars Borgnäs med flera tidningsartiklar och krimpoddar.

Ny serie i The talented Mr Ripley´s spår

Kategori: Allmänt

 
"Ripley" är en ny gestaltning av Patricia Highsmiths roman "En man med många talanger" från 1955, på Netflix. Serine är rolig, skräckinjagande och ofta briljant. Om klasskillnader och klasskam. Och psykopati.
 
I den bländande vackra serien ser vi Andrew Scott spela en nedtonad version av Tom Ripley jämfört med sina föregångare i filmens värld. En del kritiker anser att Scott saknar den karisma som en bedragare livnär sig på men hans persona är lätt att förstå när han växlar upp från att vara en småkriminell underhuggare och ikläder sig överklasspojken Dickie Greenleafs manér. I ett slag befriad från fattigdom och förnedring.
   Manus och regi står Steven Zaillian för, med tidigare titlar som Schindler's List, Mission: Impossible och American Gangster.
 
Karaktären Marjorie är mer avogt inställd till Tom Ripley än i filmen "The talented mr Ripley." En kritiker i the Guardian tror att hennes karaktär här är så pass känslomässigt instinktiv att hon inte konfronterar Ripley tills hon vet att hon kan vinna... Man bör inte gå i konflikt med den personlighetstypen, lär oss psykologin. Vi får väl se om "Marge" kommer tillbaka i en ny säsong. Netflix är förtegna om en sådan kommer men faktumet att serieavsnitten kallas för första säsongen bådar väl gott?
   Karaktären Freddie Miles är en del i den stora behållningen och spelas av ickebinära* Eliot Sumner, vars far för övrigt är artisten Sting. Hans karaktär är en foil** till Tom Ripley i dess sofistikerade framtoning och en ren fröjd att åse. Även Johnny Flynns gestaltning av Dickie Greenleaf är svår att inte förälska sig i. Flynn kommer alltid att inneha trovärdighet efter hans roll i den om möjligt ändå mörkare filmen "Beast" från 2017.
 
*Sumner identifierar sig som "gender fluid", som kan översättas med flytande könsidentitet.
**En karaktär som visar upp en kontrasterande sida i förhållande till huvudpersonen.

Brutal hämnd på första parkett

Kategori: Allmänt

Recension: Dirty weekend är Britt Edwalls dramatisering av brittiska Helen Zahavis roman från 1991.

Vi befinner oss i kuststaden Brighton. ”Staden där doften av havet aldrig når fram eftersom den är begravd av så många lager av smuts”, säger huvudkaratären Bella. 

Bella bor i ett källarskyffe. Mittemot bor en man som ringer och trakasserar henne och berättar att han kan se henne genom den tunna gardinen hon alltid har fördragen för sitt enda fönster. Men Bella vill kunna öppna sitt fönster och få in frisk luft och ljus. En dag får hon nog…

Skådespelerskorna Py Huss-Wallin och Ester Uddén gestaltar denna tragedi, som många kvinnor kan känna igen sig i, med en stor dos humor och självdistans på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm.  Dialogen flödar och studsar fram och man ser att budskapet når fram då tårar trillar i igenkänning på kvinnan i 60-årsåldern som sitter bredvid mig i publiken.

De vanligaste reaktionerna på våld och chock brukar vara ”freeze” eller ”flight” för kvinnor i filmens och teaterns värld. Här ser vi att ”fight” är ett så mycket bättre alternativ. Bella lyfter sig själv från den traditionella kvinnliga offerrollen och blir ett subjekt med handlingskraft och uppfinningsrikedom.

När titelspåret ”Thunderbird” till filmen Thelma och Louise dundrar in som ackompanjemang till handlingen ryser jag av välbehag. Jag minns när jag själv som 18-åring såg filmen och omskakad kom ut från biografen. Filmen hade skapat en ny verklighet där systerskap och rättviseskipning visat sig möjlig och jag sträckte på ryggen och kunde gå upprätt, det kändes som första gången. I teaterlokalen vet vi med ens vilket kosmos vi befinner oss i: det är 90-talets girlpower-våg som nu livats upp för vår samtid. Filmerna Nikita (1990), Kill Bill (2003) och den provokativa franska Baise-moi (2000) kan kanske räknas till genren, vars nutida avlöpare skulle kunna vara den rosade tv-serien Hand maid`s tale (2017) och på svenska den satiriska thrillerserien Deg som visades på SVT förra året.

Men i Edwalls tolkning av Dirty weekend är Bella är inte ensam längre. Huvudrollen Bella är dubblerad, här ser vi två blonderade kvinnor med leopardmönstrad stass och slitna röda pumps: kanske för vi efter Metoo-vågen inte längre kampen ensamma.

 En jävla helg är romanens svenska titel. Efter hyllningar i pressen och utsålda föreställningar under 2022 spelas nu pjäsen även i maj 2023.

Emmybelönad brillians om bröderna Birdsey

Kategori: Allmänt

                                        
 
Recension: Tv-serien "I Know This Much Is True" (2020) är en berättelse med verklighetsgrund som slingrar sig som en serpentin längs en italiensk bergskedja. En kompromisslös gestaltning om medberoende, hur det är att inte få leva sitt eget liv utan istället vara invaderad av en annan persons sjukdom.
   En oväntad biroll är Juliette Lewis som akademiker med borderline personlighetsstörning. Lewis själv säger i en intervju att hennes rollfigur är som en liten vulkan som pulserar genom den ena huvudpersonen, Domenick Birdseys liv. Och jag följer med på färden på grund av Mark Ruffalo som både producerat samt spelar de båda huvudrollerna.

"Klubben" - kulturelitens Forum

Kategori: Allmänt

                                                           
Jag sträckläser den dokumentära boken Klubben om Jean Claude Arnault och Svenska akademin som en politisk thriller.
 
Jean Claude Arnault (JCA), även kallad "kulturprofilen" dömdes till 2,5 års fängelse för två våldtäkter 2018. Men det finns några vapendragare i härvan kring Svenska akademin som är lika problematiska. Stig Larsson, författare och nära vän i gänget runt JCA har sedan länge kallats pedofil för sina uttaladen om flickor i yngre tonåren...*
   Förutom all chock över JCA och andra framstår maktmänniskan och akademiledamoten Horace Engdahl som värst. Han attackerade Sara Danius hårt offentligt 2018 när hon började städa upp efter JCA:s samröre med Svenska akademin (stölder, förskingring, korrumption, våldtäkter, trakasserier, hot och att han avslöjat Nobelpristagare i förväg** med mera under nästan 30 år) och fick henne utröstad som ständig sekreterare i Svenska akademin. Danius avled 2019 efter att en längre tid ha varit sjuk i cancer.
   Professorn Ebba Witt Brattström skrev "skilsmässoromanen" Århundradets kärlekskrig, 2016 efter att ha skilt sig från Horace Engdahl: ”Våldtagen, check. Misshandlad i hemmet, check, check. Sexistiskt mobbad, sexuellt ofredad, köns-diskriminerad, check, check, check...” skriver Witt-Brattström.***
   Engdahl sitter fortfarande kvar på sin maktposition, precis som en typisk narcissist orubbad brukar gå ut ur strider och kaos.
 
*Larsson har bland annat sagt att alla män egentligen åtrår tonårstjejer och att flickor i yngre tonåren smakar bättre i ”fittan” än de som genomlidit puberteten.
**Enligt den av Svenska Akademiens dåvarande sekreteraren Danius beställda utredningen har Arnault avslöjat Nobelpristagare i förväg 7 gånger.

Smart autobiografi > metoo-bidrag

Kategori: Allmänt

    

RECENSION: MADONNA AV SARA VILLIUS Jaget i romanen är en kvinna i 35-årsåldern som bor i ett hus med man och barn. Men hon tänker på och längtar efter en annan man –en känd dramatiker som tidigare har varit hennes lärare.

Madonna är Sara Villius fjärde roman. Villius har tidigare skrivit barnböcker och för film, tv och radio. Stilen i Madonna är en poetisk kortprosa med fullfjädrat originella liknelser. Formen uppfattar jag som autobiografisk och det är det som ger den dess tyngd. Denna aspekt, att jaget kan ses som författaren Villius, skruvar upp laddningen i två teman: villkoren för kvinnligt konstnärskap och kvinnans sexualitet i ett patriarkat och vad man kan råka ut för om man ger sig ut på de arenorna.

Språket är splitternytt med träffsäkra beskrivningar som ofta är komiska: ”Kråkan spattar omkring på blecket. Den trycker de feta fjädrarna mot glaset.”

Ärligt tilltal

I första delen har jaget fött sitt tredje barn och är skadat och medtaget av förlossningen. Sedan förs vi vidare i nuet där jaget letar efter minnen från barndomen och tar sig fram som författare. Med en tillbakalutad humor ger jaget sig till känna i reflektioner i hur det är att vara kvinna idag.

Jag har läst några manliga författare som även de skriver om vardagen och lämnar ut pinsamma detaljer och tillkortakommanden. Nu är det en kvinna som skriver, vilket innebär att man stöter på diverse tabun: en kvinna som visar upp en aktiv sexualitet är en ”dålig kvinna” till skillnad mot en man i samma läge däremot blir betraktad som är en ”riktig man”. När Karl Ove Knausgård visar upp sidor som gränsöverskridande sexualitet, psykisk ohälsa eller hänger ut anhöriga, är han modig och sårbar. När Villius gör liknande ting är hon elak och svag, skulle jag gissa att ett oreflekterat intryck blir: ”Vad ska hennes man tycka?” ”Och barnen?”

Vidare berättar Villius om hur det är att vara ett kvinnligt objekt och hur blickarna från männen avtar med åren. Vem är jaget när hon inte längre i samma grad får uppskattning för sitt yttre som kvinna men inte heller den bekräftelse som individ som en man erhåller?

Ett stycke om Ikea dröjer sig kvar hos mig: ”En gång åker jag ensam till Ikea. Läser på min lista och känner att någon tittar på mig. Jag ser upp och det är en man, en pappa som tittar. Han går liksom bakom sin fru och de två barnen. Jag ser ner. Han vet inte att jag är lika vidrig som hans egen fru.”

Villius tar här upp kvinnoföraktet, både sitt egna och kulturens kvinnoförakt som fortfarande lever kvar i det jämlika Sverige, världens mest jämlika land. Ett annat exempel: dramatikern som jaget är förälskad i, säger att hon skriver som en man: ”Det var en fin komplimang.” Om det är fint att skriva som en man blir en logisk konsekvens att det tvärtom är något dåligt med att skriva som en kvinna. Sådana implicita föreställningar i vår kultur tar Villius upp till ytan och ifrågasätter dem genom jagets reflektioner.

Halvvägs in i romanen är jag fast, jag måste få veta hur det går för huvudpersonen och njuter av hennes intelligenta observationer och experimentella livsstil. Jaget minns tidigare sexuella erfarenheter då hon tagit ”karlens” roll. Villius utforskar könsrollernas outtalade regler och vad som är möjligt att göra dels som moder, dels som kvinna.

Metoo-litteratur

Barndomen verkar förträngd men kontaktas i minnen av ”dockskåpsdockan” med guldbyxor och dagmammans gamla undulat som tyvärr måste dö. Gradvis framträder bilden av en far som alternerar mellan våldsamhet och frånvaro.

Mannen hon nu åtror var hennes lärare och hon identifierar honom i det romanutkastet som hon sedan visar honom. Han straffar henne för detta genom att ge ut deras gemensamma projekt i sitt eget namn och dessutom gestalta henne på ett förnedrande sätt i en pjäs han sätter upp. Han använder känsligt material hon anförtrott honom. Att som etablerad manlig dramatiker inleda en sexuell relation med en betydligt yngre kvinna med författarambitioner innebär ett gränsöverskridande då han dessutom var hennes lärare och hon idealiserar honom. Hon är i beroendeställning på flera plan gentemot honom. Därav blir romanen ett inlägg i den pågående Metoo-vågen. I Metoo har många kvinnor, speciellt i kulturella yrken berättat om att de utnyttjats sexuellt för att få jobb. Själv ger Villius igen både mot dramatikern och sin man genom sättet hon skildrar dem, i sann nutida autobiografisk tradition.

Lön för sex?

När huvudpersonens äkta man är generös efter att de varit nära varandra fysiskt, kan hon inte låta bli att stilla undra om det är en slags lön…

Jag känner igen mig i hur det är att vara 35+ och kvinna och känner befrielse och lättnad över partierna om sexualitet och självrannsakan. Författaren nämner det tidsaktuella begreppet sexmissbruk om jagets beteende. Hon har alla statusprylar: äkta man, barn, hus men beskriver ändå en alienering, vilket är avväpnande i vår lycko- och prestationskultur.

Att kvinnliga författare vågar utforska sexualitet innebär kanske det nya kapitlet i kvinnohistoriens litteratur. Visst, det har gjorts förut men med Madonna spetsar Villius till omständigheterna ytterligare och anträder därmed nya domäner. Hon dammar av den gamla föreställningen om kvinnlig sexualitet som något skamligt så att vi kan se den tydligare och fråga oss: behöver vi den verkligen längre?

*Bilden som illustrerar texten är målningen Skriket av Edvard Munch. Villius romanomslag illustreras av Munchs målning Madonna.

Den förfascistoida fasen

Kategori: Allmänt

Forskare varnar för att vi lever i en förkrigstid. Men vi kan lära av historien.
 
Filosofie doktorn Torkel Lindquist på högskolekursen i religionsvetenskap föreläste om att han ansåg oss leva i en förkrigstid. Företeelser i samtiden påminde honom om tiden i Tyskland innan Hitler kom till makten. Exempelvis att muslimer nu för tiden kopplas till negativa kontexter som extremism, intolerans, våld, arbetslöshet, våldtäkt, socialhjälp, fusk, vilket judarna kopplades till på 30-talet. Ingen i salen reagerade förutom jag som blev rejält omskakad. De flesta såg ut att facebooka eller köpa skor på nätet.
 
Hur kom då Hitler till makten i Tyskland? I dokumentären Hitlers folk(1) följer vi steg för steg hur det Tredje riket skapades.
                                                                Reformer
I Tyskland var 30 procent arbetslösa efter 1:a världskriget. Hitlers nazistparti skapade reformer där många fick det gradvis bättre. Man premierade även lojal arbetar- och medelklass med resor, ofta till andra fasciststater som Italien och Spanien
                                                          Gemenskapande
En del beskrev nazismen som ett slags rus: en vision av ett nytt idealsamhälle målades upp och många ville vara med i den nya "folkgemenskapen". Efter att ha upplevt nöd och fattigdom fick delar av befolkningen nu det lite bättre.
                                                        Motståndet krossas
Förbud mot och krossandet av arbetarrörelsen. I nästa steg började mindre koncentrationsläger skapas  för motståndsmän.
                                                       Satsning på de unga
De unga entusiasmerades medan den äldre socialdemokratiska arbetarklassen var mer skeptiska mot samhällsutvecklingen.
                                                             Propaganda
En hotbild av kommunism målades upp, då denna var den konkurrerande politiska ideologin till nazismen. På så vis fick man med sig medelklassen, vilken man skrämde med att måla upp hur kommunisterna i Sovjetunionen där tagit över medelklassens rikedomar
                                                                Förbud
Motståndare bearbetades av Gestapo. Socialdemokratin visade sig lojal med makten och började hänvisa till faktumet att Hitler vunnit i demokratiska val. Socialdemokratiska ledningen slog ned på kritiska röster inom partiet. - Men i nästa steg förbjöds Socialdemokratiska partiet (1933). Fackföreningarna förbjöds och övergick i Arbetsfronten (Deutsche Arbeitsfront), under statens ledning.
                                                         Strategiskt våld
Koncentrationslägren som Dachau skapades med tortyr och dödande av målgrupperna kommunister, socialdemokrater och senare judar och motståndsmän. Borgerligheten visade stöd för att denna "utrensning" behövdes, dessa grupper sades ju redan vara fiender till överklassen. En angivarkultur skapades med kampanjer mot kritiker. Statsanställda som inte var lojala mot regimen avskedades. Rädslan spred sig och politiska fritänkare tystnade för att rädda sig själva och sin familj. Motstånd betydde nu död.
                                                    Nazismen blev religion
Kyrkorna, speciellt de protestantiska lierade sig med makten för att överleva men även katolska Vatikanen kom att visa sig lojal mot nazismen. Nationalsocialismen blev ett religionssurrogat med dess estetik och högtidliga ritualer, "man måste tro". Hitler iklädde sig rollen som nationens frälsare som skulle befria folket och föra in det i ljuset. Nazismen blev en kult och rationellt tänkande avtog. Då Tyskland var härjat efter 1:a världskriget fanns en känsla av att vara omgiven av fiender. De flesta tyska män hade deltagit i 1:a världskriget och var traumatiserade. Deras söner tenderade nu att känna en vilja att återupprätta Tysklands ära och ta del i Hitlerjugend.
 
                                            Sakta vävs näten, tätare dag för dag
Sedan följde en utveckling som vi idag har facit på. Och med detta historiska facit - hur ser då Sveriges situation idag ut? Hur kommer den svenska högerextrema rörelsen stegvist försöka mobilisera sig mot makten? Vi såg hur Jimmy Åkesson, Sd, nyligen uppmanade folk att ange personer som gömmer papperslösa flyktingar. Han anser det ska bli en plikt att anmäla samt straffbart att gömma flyktingar.(2)
 
På 1930-talet närmade sig tyska borgerligheten nazismen och de tyska högersossarna relativiserade hotet från Hitler. Idag har sossarna närmat sig Sverigedemokraternas rasistiska retorik. De omger sig visuellt gärna med vajande Sverigeflaggor som bakgrund och det verkar vara ett krav att ha en Sverigeflagga på kavajslaget.
 
I 1930-talets Tyskland blev kontexten och allmänheten alltmer rasistiskt och konsensus skapades om att samhällsproblemen egentligen var judarnas fel. I vår samtid inriktas hatet istället mot ”invandrare” och speciellt muslimer. Den utsatta gruppen tas steg för steg ifrån sina mänskliga rättigheter. Dess religiösa klädsel förbjuds, många europeiska länder har idag olika slags slöjförbud.(3) Deras bankkonton kan beslagtas. Deras rätt att organisera sig förbjuds.(4) Gruppen kritiseras från alla upptänkliga vinklar: affärsetik, kvinnosyn, renlighet, djurhållning etcetera.
 
Även andra svaga grupper tas ifrån sina rättigheter. Försäkringskassans förfarande att neka sjuka människors ersättning och rätt till assistans har kritiserats men fortsätter likafullt. Det är de fattiga och de utan nätverk i den gruppen som drabbas hårdast, vi vet att en del i denna grupp har tagit sitt liv eftersom de inte sett någon utväg.
 
                                                  Är tredje världskriget här?
 Och att fasen vi nu är inne i är endast ett förstadium betyder inte att den inte är smärtsam. Det är i förstadiet vi förlorar vår tillit till vänner, de som förut kallade sig antirasister. Även illusionen av att trots allt leva i något slags basalt tryggt samhälle måste överges.
 
Eller är läget ännu sämre?: Har Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys(5) rätt när han anser oss befinna oss mitt i ett tredje världskrig? Det nuvarande kriget mellan väst och IS ser inte ut som vår bild av krig men händelseutvecklingen eskalerar likafullt i och med Trumps och andra stormakters agerande. Var det så här det startade?
 
Källor:
1. Visades på Svtplay under maj 2018.
2. Aftonbladet, 5e maj, 2018. 
3. Frankrike, Italien, Spanien Beligien, Schweiz mm. Svt, 7 maj, 2016. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/forbud-eller-inte-slojdebatten-i-europa Även i Sverige diskrimineras många muslimska kvinnor pga. klädsel. Norran, 13 nov 2014. https://www.norran.se/asikter/debatt/muslimer-stangs-ut-fran-sjukvarden/ 
4. Det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har utsatts för lögnkampanjer från bland annt Kristdemokrater på ledarsidor och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap; MSB kom med en rapport 2017 där de utan källor eller bevis påstod Ibn Rushd var styrd av egyptiska Muslimska brödraskapet och för att ha en hemlig agenda att införa shariastyre i väst mm. Svd 24 aprill, 2018, https://www.svd.se/opinionsbildare-hetsar-mot-oss-utan-bevis Även MSB:s rapport om organisationen Muslimska brödraskapets påverkan i Sverige, har utsatts för kraftig kritik för ovetenskaplighet. innehåller icke-acceptabla akademiska brister så som att en del referenser är felaktiga och att källor inte överensstämmer med de referenser som nämns i texten. Svt, 3mars 2017. https://www.svt.se/opinion/eli-gonder-och-christer-mattsson-om-msb 
5. Metro, 7 juni 2015. https://www.metro.se/artikel/professor-i-underrättelseanalys-tredje-världskriget-är-redan-här-xr

Den nya politiska konsten

Kategori: Allmänt

Tidigare var politisk konst och grävande journalistik viktiga samhällsfunktioner, verktyg för att kritisera och granska makten. Så är det inte längre. Istället har kvalitetserier tagit över uppgiften.

När blev ni senast omskakade av politisk konst eller journalistik? Själv kan jag knappt minnas men har såklart hört talas om Jan Guillous scoop Ib-affären och vår politiska konst från samma årtionde. Däremot njuter jag var vecka av högklassig konst i form av tv-serier. På denna till synes harmlösa arena tillåts politisk satir och svidande samhällskritik på bästa sändningstid.

Amerikanska serien House of Cards visar upp Vita huset styrt av en kallblodig psykopat. När serien sändes chockerades dess manusförfattare av att avsnitt efter avsnitt skulle komma att förutspå vad som verkligen utspelade sig i amerikansk politik.

Den danska serien Follow the money målar likaledes upp en dyster samtid. Penseldragen är radikala: scener från de rika svindlarnas svit i Dubai följs av en scen där gangstrarna Nicky och Bamse gräver ned lik på en hed i ösregn. Rättsväsendet är genomkorrupt. Poliser som tar sitt jobb på allvar och leder trådarna uppåt i samhällshierarkin blir avskedade.

Den norska serien Kielerstreet är annorlunda med sin absurda tvist men är även den maktkritisk. Småstadspoliserna Kling och Klang, nu i kvinnlig tappning, vill inte lösa brotten. Det är lätt att tro att inspiration kommer från norska småorter som vill förbli utanför lagens räckvidd. Är namngivningen Kielerstreet en lek med bokstäver? Om man byter ut en bokstav så blir det mer korrekt: Killerstreet.

Kielerstreet ger som den danska serien en realistisk bild av det djupa kärr kriminaliteten är – en stark drog i sig själv. Den kriminella Jonas bryter upp och inrättar sig i småstadsidyllen och får med falska arbetsintyg ett jobb. Gifter sig och flyttar in i villa men drar snart till sig själsfränder som luktar sig till vem han egentligen är. Snart är han på nytt insnärjd i grova brott.

Nicky i Follow the money å sin sida börjar läsa företagsekonomi på universitetet och får kunskap om hur hans haschförsäljning kan expandera men distraheras alltmer av malströmmen i  kriminaliteten.

Och manusförfattarna skonar oss inte utan budskapet är klart från den första till den sista bildrutan: kriminalitet handlar om klass. Följ pengarna så kommer ni att hitta de grövre förbrytarna som inte befinner sig på gatan utan i samhällets toppskikt. De rika kommer alltid undan och befodras dessutom medan en maktlös arbetarklassdealer utan fadersgestalt får ett skott i huvudet.

https://www.svtplay.se/follow-the-money

https://www.svtplay.se/kielergatan

Brasiliens nya kurs

Kategori: Allmänt

Jair Bolsonaro har kallats en fascist i Goebbels anda men fick med sig Brasiliens tre starkaste grupper – kyrkan, armén/vapenindustrin och landägarna – och vann valet i oktober 2018.
 
Jair Bolsonaro är, liksom hans vice president, militär. Bolsonaro förespråkar öppet tortyr och innan valet propagerade hans vice president för stadskupp om deras parti PSL inte skulle vinna. Bolsonaro säger sig föredra diktatur framför demokrati och nu är han president för Braziliens 209 miljoner innevånare.
 
Att få bukt med  kriminaliteten var ett av Bolsonaro vallöften. Brasilies är ett land med gigantiska klassklyftor och hög kriminalitet. Över 60 000 mord per år är inte ovanligt. I nuläget genomför landets militär räder och skjuter kriminella på öppen gata mitt bland barn och oskyldiga i fattiga kvarter.
 
Jordbruksexporten står för 25 procent av landets bnp
 
Landägare är en stor maktfaktor i landet och Bolsonario gick till val med att gå dem till viljes. Skövlingen av Amazonas sker allt snabbare och Bolsonaro öppnar nu för uppodling av skyddade regnskogsområden. Det är ursprungsbefolkningen som då drabbas hårdast. När de samlades utanför ministeriet 2016 slogs de tillbaka med våld. Året därpå dödades över 200 urinvånare och denna utveckling trappas nu upp i och med den nya regimen.
 
Oppositionen riskerar livet
 
Att avskaffa statsbidragen till organisationer som arbetar för minioriteter är ett annat av Bolsonaros vallöften.
– Vi ser fascismen återuppstå och ta över hela statsapparaten,säger Arbetarpartiets Erika Kokay.
 
De jordlösas rörelse med 350 000 familjer bakom sig är en annan utsatt grupp. De terroristklassas nu och Bolsonaro försäkrar att alla framtida protester kommer att slås ned. Rörelsens ledare Ricarda Gonsalves, 69 år har fått många dödshot och sitt hem nedbränt men säger att hon inte är rädd och kommer att fortsätta kämpa.
 
Vid valsegern utropade Bolsonaro: “Dessa vänstermänniskor som inte duger till något kommer bli förvisade från nationen. Det kommer bli den största upprensningen i Brasliens historia." Han är god vän med Donald Trump och de båda har uttalat att de vill samarbeta för sina intressen.
 
Oppositionen är splittrad och riskerar i nuläget döden för sitt fortsatta arbete. 
– Vi väntar oss hårda ingripanden i framtiden, säger Arbetarpartiets företrädare Paulo Pimenta.
 
Källa: Dokumentären Brasiliens nya väg, Svt, 2019.
 
 

I arbetarrörelsens kosmos

Kategori: Allmänt

Varför blir jag så rörd när tanten före mig i i kön köper två kaffe och en bakelse på Konsums kombinerande konditori, tobaks- och spelavdelning?
 
Hennes gubbe sitter vid ett bord och väntar. Det måste vara den minst gästvänliga kafémiljön som tänkas kan. De trubbiga träborden är inklämda mellan kundvagnar, svängande entrèdörrar och den iskalla fönsterrutan med reklamaffisch för djupfryst Sej. Ändå är kafét populärt. Det är tradition.
   När jag växte upp lärde jag mig att handlar och fikar gör man inom kooperationen och tankar bilen görs på den konsumentägda OK. Om man händelsvis skulle äta en hamburgare var det på dåtidens statligt ägda Clock(!).
   Min mor berättade att hon och far en gång hade bjudit morfar Bruno på husmankost på den enkla lunchrestaurangen som var ansluten till Konsumägda Domus i hans hemstad Helsingborg. Han hade sedan sagt att det var det godaste han någonsin ätit.

Grillfest?

Kategori: Allmänt

Tecken i tiden

Kategori: Allmänt

                                                
 
Inget förändras på ett ögonblick, säger June i samtidsdokumentet The handmaids tale av Margaret Atwood. Atwoods dystopiska roman som blev tv-serie, varnar oss för att vi nu lever i en förfascistoid fas. Den rosade serien kanske kan sägas vara vad boken Pesten var för 1940-talets värld. Den franska författaren Albert Camus skrev Pesten som en förtäckt varning för fascismen. Men då var det redan försent.
 
Minnesbilder flashar förbi när jag ser hur fångarna behandlas i The handmaids tale.(1) Hur var det egentligen med Guatanamo?(2) USA fick inte någon konsekvens för sin fånghantering där tortyr var ett inslag.(3) Och hur var det med Sveriges hantering av egyptierna på Bromma flygplats 2001? De två männen skickades med ett amerikanskt flygplan med maskerade agenter till egyptiskt fängelse där de utsattes för förhör och tortyr.(4) En operation ledd av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Medievinden blåste förbi och allt återgick till vardagen. Det normalisades…
 
Sakta vävs konsensus om att det är en specifik folkgrupp som är problemet. Tills sist tror alla, även folkgruppen själv på lögnen och även de kommer att ta avstånd från sitt arv och sin kultur. Vi ser det ske i Stadsteaterns pjäs Onåd(5) där den muslimske advokaten Amir upprepar medias bild av hans egen religion.
 
Och om man ser krasst på verkligheten så har nu fyra länder i Europa högerpopulistiska regeringar (Italien, Österrike, Ungern och Slovenien)(6) samt USA, Brasilien och Ryssland. Sveriges näst största parti är Sd precis som Dansk Folkeparti är det näst största partiet i Danmark. I Frankrike fick Le Pen´s högerextrema parti 35 % i valet 2017. Och intellektuellt tar extremhögern /alternativhögern över våra värderingar och vrider det politiska klimatet högerut. Är det "Dags att vakna", som det sägs i Handmaids tale?
 
1 Atwood själv menar att hennes genre är ”speculative fiction” för att den ligger väldigt nära vad som verkligen kan inträffa i verkligheten. Atwood: ”Every aspect of Gilead’s culture has really happened at some point in history, somewhere in the world.” President Trumps ståndpunkt nyligen mot abortion, kvinnors hälsa och feminism gör boken högaktuell trots att den skrevs 1986. 
2 Wikileaks började den 24 april 2011 att publicera hemliga dokument om Guantánamobasens fängelse och hävdade att dokumenten visar att blott några tiotal av de 779 personer som hållits fängslade där verkligen har anklagats för terrorism. 4 oktober 2016 https://www.svt.se/nyheter/utrikes/snabbguide-wikileaks-storsta-lackor 
3 FN:s tortyrkommitté konstaterade i sin rapport att USA bryter mot tortyrkonventionen. Sveriges radio, 1 december, 2014. 
4 De två avvisade egyptierna, Ahmed Agiza och Mohammed Alzery, skickades med ett amerikanskt flygplan med maskerade agenter till egyptiskt fängelse där de utsattes för förhör och tortyr. Gösta Hultén, Sveriges radio-journalist, kallade 2011 avvisningen för "den allvarligaste kränkningen av mänskliga rättigheter som hittills blivit känd i svensk terroristjakt". Dåvarande statsminister Göran Persson sade att USA hotade EU med handelsblockad om de inte gick med på utvisningen. FN:s tortyrkommitté fastslog i sitt prejudicerande beslut att svenska statens "avvisning av den klagande stred mot artikel 3 i Europakonventionen. 
5 Spelas t.o.m. slutet av maj 2018.
6 Expo, 4 juni, 2018, https://expo.se/2018/06/slovenska-valet-sds-största-parti-med-stöd-från-orbán